Jag har aldrig sett mig själv som en stjärna som löpare: tekniken, konditionen och hastigheten har alla varit lite halvtaskigt med. När jag skulle ta mig framåt av egen kraft förut hade jag oftast en cykel mellan mig och marken. Men saker förändras. På senare tid har jag börjat upptäcka glädjen och tjusningen med att springa. Det är bara jag och marken under fötterna. Jag kan lätt skutta igenom terräng i skogen, här behövs inga stigar, jag kan ta i så benen spränger i uppförsbackarna och jag kan flyga fram med stora kliv när det går utför!
Jag vet att många sagt det förut, men just enkelheten i att springa är så fängslande. Man färdas på det sätt människor har tagit sig fram i flera tusen år. Det enda som begränsar är ens egen fysik! Kan inte skylla på utrustning när det går dåligt, men man kan stolt känna sig stark när det går bra.
Enkelheten är även en fördel på utrustningssidan; det enda som behövs är ett par skor och kläder, sen är du fit for fight! Jag kan lätt ta med mig skorna när jag åker hem över helgerna och jag kan vara ute och springa bara några minuter efter att jag bestämt mig. Bara att dra på sig tightsen och skorna sen köra på! Man slipper ta på sig hjälmen, leta vattenflaskor, kontrollera trycket i däcken, smörja upp kedjan för att inte tala om cykeltvätten efteråt. Det händer allt oftare att jag sneglar på cykeln där den står i hörnet och väntar på att bli använd, för att sedan ta joggingskorna och smyga ut genom dörren, med ett uns av skuldkänslor mot min käre följeslagare.
Det här med snabbheten tog jag ju upp, jag är inte så mycket för det, än så länge i alla fall. Jag gillar mer att köra ett tempo jag kan behärska, och fortsätta uppför backe, nerför backe, runt hörnet, över diket och vidare. Frihetskänslan av att flyga fram lågt över marken och känna att krafterna aldrig kommer att sina är högst beroendeframkallande!
Det här är helt enkelt en hyllning till min nyfunna favoritträning, löpning! Håll med om att det är kul! Annars har du bara inte gett det en tillräcklig chans!
/André
Grymt producenten! Jag håller med! Snyggt skrivet!
Ja det ar underbart samt att det ar grymt tidseffektivt! Ska knappa ihop ett repotage om min morronrunda!
Så sant… När man väl tar sig ut och sedan hem är det en riktigt skön känsla efteråt. Även fast jag hellre springer runt på en gräsplan och jagar en boll så kan det vara skönt med en tur i skogen ibland också 🙂 Bra skrivet också André!
Instämmer, löpning är underbart när man väl kommer igång. Helst de sista hundra metrarna av ett långt pass med Darue – Sandstorm i hörlurarna.
Här kan man lägga upp sina löprundor och se hur långt man springer osv: http://www.iform.se/Crosslink.jsp?a=12358&submit.x=12&submit.y=8