En Livslevare på besök i Cham – Andra dagen

Klockan ringer vid sjusnåret denna söndagmorgon. Kroppen känns utsövd men slö, det blir 3 minuter snooze innan vi släpar oss ned för trappan till den väntande frukostbuffen. Jag hade lite svårt att somna kvällen innan. Vårt hotell har tydligen Chams absolut populäraste afterski ställe, Chambre Neuf. Det är inte farligt lyhört från baren, problemen uppstår först när fulla människor ställer sig utanför och skriker, sjunger, aktiverar gasdrivna sirener och fan vete vad! Det var iof lördagkväll så håller de snattran ikväll är det ok. Annars ska jag kasta pjäxorna på dem från fönstret!

Åter till frukosten. Gröt, musli, bröd, yoghurt, ägg och allt det andra vanliga. Härliga franska pålägg med mycket smak och grymma gifflar till kaffet efter att ha tryckt i sig allt som får plats. Mycket bra! Ute snöar det rejäla lapphandskar. Vi är förväntansfulla. Skippar pistvisningen och ger os iväg själva då vi inte orkar vänta. Först inhandlar vi en flaska mjölk och två äpplen på den lokala mataffären. Som uppfinningsrika fattiga studenter har vi nämligen ett hemligt vapen. För att spara pengar har vi köpt med oss ett kilo euroshoppermusli som vi nu packar ned en del av till dagen på berget. Här ska inte ätas fransk turistmat i backen för 200 spänn gången!

De vänliga damerna i receptionen ritar in en färdväg på vår karta och sen bär det av med skidor och bräda. Mitt igenon stan. En 7-8 minuter senare ser vi en liten knapplift framför oss. Tricket för att slippa släpa skidorna uppför Fittorvars egen backe är tydligen att ta knappliften upp en liten bit och sen glida ner till gondolen som leder upp i skidområdet Brevent. Emmelie är lite nervös inför sin första Gondolfärd men det hela förlöper utan problem. Vi reflekterar dock över att det knappt är någon alls i liftkön. Väl uppe får vi förklaringen, de liftar som leder vidare uppåt är stängda på grund av all snö som kom inatt. Sikten här uppe är obefintlig och snön piskar vasst i ögonen. Självklart har skidglasögonen immat/snöat/repat igen fullständigt. Vi tar svängar i blindo utan någon aning om hur marken riktigt ser ut. Gott med snö är det ddock och mjukt och fint. En stund senare har vi hittat ned till den enda öppna större liften i Brevent, Parsa. En trevlig 4-stol/sofflift som är snabb och modern men inte så lång. Vi kör några åk på de olika sidorna av liften och så plötsligt lättar dimman. Vi får sikt, snön slutar piska i ansikter och en sol skymtar svagt genom molnen. Åkningen blir genast väldigt mycket bättre. Den vänstra leden ner från Parsa är bred, relativt brant och full av härlig snö. Den första riktiga åkglädjen infinner sig. Vi tog oss till första liften strax innan tio och kör vidare till ett tiden innan vädret blir sämre igen och vi konstaterar att det fortfarande bara är en större lift öppen.

Här beslutar vi oss för att ta oss ner ut Breventsystemet och söka lyckan med skidbussen till något annat system. Under färden ner i Gondolen trycker vi euroshoppermusli och fransk mjölk i kåsa. De e livet! Sen vandrar vi nedför Fittorvars backe och konstaterar att det bästa vi har gjort idag nog var att inte försöka gå den uppför. Helt sjukt brant och lång, alla bilar på väg uppför låter döende. Vi vandrar tillbaka genom byn och bort till skidbussarna där vi efter lite chansande hamnar på bussen till skidsystemet Le Tour. Ca 30 minuter senare sitter vi i en ny gondol på väg mot höjderna. Här är det ärtsoppa deluxe. Vi ser inte marken, skogen, gonddolen framför eller åkarna i backen. När vi kommer ut tar vi en sittlift till en av topparna med förhoppningen att det ska få att se något där uppe. Yeah, right! Sikten var noterad till 30 meter men vi ser absolut inte mer än 10. Jag kan inte ens urskilja snön under skidorna. Tråkigt då en annars trevlig backe nu på eftermiddagen har förvandlats till något som liknar en osynlig puckelpist. Låren skriker på nåd då det blir konstant bakvikt för att undvika att stå på örat. Vi fortsättet med en skön röd pist som går hela vägen ned till dalen. Marginellt bättre sikt och bättre backe men efter den är jag rätt mör. Det känns lagom för vår första skiddag i Chamonix. På bussen tillbaka somnar vi båda två och är nära att missa hållplatsen vid hotellet.

I morgon utlovas sol och det ser jag fram emot, inget ont om snö men den förbannade dimman kan jag gott vara utan! En powernap och en schysst och billig pasta senare funderar vi nu på alkohol kontra studier. Jag har ett arbete att skriva färdigt och tror inte direkt att jag blir mer motiverad ju längre in på veckan jag kommer. Bara att bita ihop och färdigställa eländet, sen blir det desto mera tid för öl! Livebandet på afterskin har tydligen regerat i Val Thorens i tio års tid. Våra Langleyvärdar var väldigt stolta över att ha lurat hit dem. Jag kan bara instämma, det är ett djävulskt drag där nere! Imorgon väntar sol och eventuellt Grand Montet, känt som ett av världens absolut bästa skidberg. Lika bra att ta sig an de svarta pisterna innan träningsvärken hinner slå till!

De ä bar å åk!