Pannlampspremiär vid tisdagsträning runt Hund(skit)spåret!

Det är nästan så att man hade kunnat tro att det var rage-måndag. Men det var det ju inte utan en helt vanlig technotisdagslöpning. Vad som inte heller var så ovanligt var att tisdagsträningen
hade drabbats hårt av manfall och endast två tappra själar, jag och Sjöis, möttes upp nere vid Nydala konstsnöspår. Initiativtagaren till kvällens runda, Jonte den förbaskade, skyllde på en svullen fot och avstod. Inte heller Hank, som synnerligen njuter av ett riktigt överjävligt före (helst vill han att leran ska nå upp till pannluggen) behagade dyka upp denna kväll. Men tappra som vi är beslöt vi oss ändå för att ge detta Hundspår en chans. Det skulle vi inte ha gjort!

Det kändes lite ovant att springa med pannlampans tyngd på huvudet men det var ändå relativt enkelt att vänja sig. Modellen är någon noname variant från det stora landet i öst utrustad med tre starka leddar. Riktigt bra ljus enligt mina begränsade tidigare erfarenheter och ett batteripack som precis gick att trycka ned i den lilla fickan bak på löpartightsen. Lägsta styrkan av tre upplevdes som alldeles tillräcklig att springa med även om det var riktigt svart i skogen. Den lilla slasksnö som fanns hade smält ordentligt under den riktigt eländiga vinter Umeå har haft hittills i år. Redan tidigt fick vi hoppa mellan djupa vattenfyllda hål längs spåret. Intelligent som jag är hade jag valt mina gamla Salomon XA Pro 3D Ultra med Goretexmembran. De är lika låga som vanliga löpskor men betydligt tyngre och mindre sköna att springa i. Allt eftersom spåret blev mer vattenfyllt så hade jag snart fyllt båda skorna till brädden med iskallt slaskvatten och tack vara valet av skor så stannade detta vatten kvar under hela löpturen. Underbart.

En bra bit in på spåret kom vi plötsligt fram till en liten glänta där en blå övergiven Nissan Micra stod med en stor ishockeypokal från något obskyr del av landet på taket. Varför tog jag inte med kameran idag?! Vi konstaterade att den skulle kunna utgöra ett spurtpris vid ett eventuellt återbesök längs den här sträckan och fortsatte vidare ut i skogen förbi något slags farm. Branta backar där det rann en hel bäck nedför följde innan vi plötsligt befann oss mitt på en myr och Hundspåret lyste med sin frånvaro. Några försök att hitta tillbaka ledde till att vi följde orienteringssnitslar längre ut på myren och med vatten till övre delen av vaderna hittar en rejäl jultomte upphängd i en gran. Några svordomar över orienterare och deras humor samt en ännu större saknad efter kameran senare försöker vi hitta tillbaka till någon stig. Gamla upp och ned vända stolar och jakttorn leder oss ut på en mystisk stig och vi köttar vidare. Sent om sider kommer vi ut på Hundspåret igen och kan börja orientera oss, det är riktigt becksvart i skogen med fallande fukt från himlen.

Sedan vänder turen och vi tar oss av Hundspåret och ut på Milspåret nere vid Nydala konstsnöspår. För att minska risken att bli lynchade av arga längdskidåkare och ännu argare skidspårspreparerare löper vi i diket bredvid konstsnöspåret sista biten. Intressant nog bland de torraste och jämnaste delarna av hela löpturen. Väl hemma igen konstaterar jag att denna misär förmodligen helt var Jontes fel som föreslog turen och sedan åkte på en skada. Inte kunde vi motstå frestelsen att testa detta spår… Pannlampan däremot fungerade hur bra som helst och visade verkligen vad mycket mer man kan få ut av löpning med en sådan under den mörka årstiden!

Run in the dark and live the Lifelife!