Brasilien, Juni 2009.

Jag har många gånger satt mig ned och påbörjat denna krönika/berättelse/redogörelse om min vistelse i Rio de Janiero i Juni 2009. Varje gång har något hänt, några gånger har jag inte alls blivit nöjd med vad jag skrivit, andra har jag varit en bra bit på väg, sparat och sedan på något sätt lyckats bli av med texten. Men nu tänkte jag skriva tills jag blir nöjd och sedan hoppas att något av innehållet blir förståeligt för er läsare. Okej, nu kör vi.

Det hela började förra vintern/våren när Tony Viera hörde av sig och undrade om jag ville vara med i ett nytt projekt (jag har tidigare varit i Ryssland två gånger), denna gång i Rio de Janiero. Jag funderade en vecka och bestämde mig sedan för att tacka ja, vem skulle inte vilja åka till Rio i 9 dagar och ha boende + mat betalt? Lägg även till chansen att få träffa både “äkta” Rio-invånare samt de andra deltagarna från Bolivia, Mexico, Spanien och Holland.

Efter en händelserik resa med övernattning på Jumbo Hostel i Stockholm (www.jumbohostel.se), ett borttappat pass på Kastrup (mitt), hårresande taxiresor i Lisabon och ett besök på Hard Rock Café Lisboa så anlände vi till slut till Rio. Angående mitt pass så hade jag lyckats tappa det i gaten när vi kommit från Stockholm. Efter många om och men och diverse telefonsamtal fram och tillbaka så återfick jag det. Jag kan tala om för er att ifall ni skall springa på Kastrup, ta det lugnt, för stengolven är extremt hala på vissa ställen.

Nåja, vi tog oss fram till Rio, hela och friska hela bunten. Vi möttes upp av vår värd, Emanuel. En minibuss skulle ta oss upp till toppen av Santa Teresa där vi skulle tillbringa de kommande tio dagarna. Efter en lång bit motorväg svängde vi in i stan och började klättringen uppför bergen, ja klättringen. Jag tappade till slut räkningen på hur många kurvor vi fick köra fram, backa, köra fram, backa och så vidare innan vi kunde fortsätta uppför.

Väl uppe på toppen så insåg vi att vi skulle bo i vad som verkade vara ett gammalt kloster. Inackorderingen var funktionell men ingen höjdare, den första sängen jag provade gick sönder bara av att jag satt mig på den och farhågorna om vad som vidare skulle kunna hända var många. Från början var jag redo att packa väskorna och söka mig till närmsta hotell eller vandrarhem, men när rummen så sakta började fyllas av de andra deltagarna så blev det till slut ganska hemtrevligt ändå, plus att utsikten var helt fantastisk.

Projektet, anledningen till hela resan, gick ut på att övervinna och minska rasism och främlingsfientlighet. För att göra en lång historia kort så spenderade vi dagarna med att hålla olika workshops där vi förklarade hur det såg ut i hemma i våra egna länder, något som jag tror de allra flesta av oss uppskattade. Jag har själv insett hur stor skillnad det är mellan oss i Norden och folket i Sydamerika.

En film som förklarar det mesta:

Det finns fler klipp för er som är intresserade här:

http://www.youtube.com/user/89evl#p/a/u/0/QBODrDjTP6Q

http://www.youtube.com/user/89evl#p/a/u/2/ETgAEXhX0YA

http://www.youtube.com/user/89evl#p/a/u/1/dj89yY035sY

Vi hann även med en del utflykter:

* Maré. En stor Favela där vår officiella fotograf växt upp, var en av mina personliga favoriter. Vi blev guidade genom alla små gator och han visade bland annat en skola och ett museum över Marés historia. Att gå runt där får en verkligen att uppskatta vad man har här hemma.

* Jesusstatyn. Jag har försökt och försökt att komma på något vettigt att säga om den upplevelsen, det närmsta jag kan komma är “wow”. Synen av denna 30m höga stenstaty som tornar upp sig när man går uppför stentrappan är makalös, jag och Kim, min svenske resekamrat, stannade halvvägs och bara gapade. Det var nog ett av dom mäktigaste ögonblicken jag varit med om. Och utstikten där uppifrån var inte att leka med den heller…

* Maracana. Ett av världens största fotbollsstadion, tyvärr hade vi inte tid att gå in till planen, men att bara vara där var häftigt. Jag mätte min skostorlek med giganter som Pelé och Romario, och gissa vad? Vi har i stort sett lika små fötter!

* Citykatedralen. Häftigt bygge mitt i stan! Lugnet föll över en så fort man stegade in, fina skulpturer och statyer, men det häftigaste var glastaket.

* Ipanema. En av de mest kända stränderna i Rio, den andra naturligtvis Copacabana, men dit kommer vi senare. Ipanema var relativt lugn, inte så många turister, jag fick mer uppfattningen om att det är hit ortsbefolkning kommer efter eller innan jobbet och tar det lugnt.

Efter avslutat projekt så hade vi fem dagar till i Rio. Vi i den Svenska gruppen hade tagit tillfället i akt och hyrt en lägenhet på 3½ rum på lagom promenadavstånd till Copacabana, från ytterdörren hade vi 100-150m innan vi kunde sparka av oss våra nyinköpta Hawaiianas och gräva ner tårna i fin, ljus sand. Det var inte fullt så mycket turister som vi hade väntat oss utan vi möttes mest av ortsbefolkningen även här, dock var det betydligt fler försäljare än på Ipanema. Jag förundras fortfarande över hur mycket olika saker man kan köpa på en strand. Dum turist som man är så kom jag hem med ett antal halsband, en skitful keps, en sarong/handduk/strandfilt och lite annat krimskrams.

De sista dagarna spenderades med sol, bad, shopping, god mat, god dryck och framförallt ett besök på Hard Rock Café. Gissa vem som missade att shoppen INTE hade öppet tills hela stället stängde? Just det, jag. Måttlig road, men då har jag i och för sig en bra anledning till att åka tillbaka…

Det var under de sista dagarna när vi vandrade omkring själva lite hur som helst som jag njöt mest. Visst, guidade turer är roligt och man har alltid någon att fråga om allt, men att själv försöka sig på en så enkel sak som att beställa frukost på ett språk man knappt hört förut är en utmaning. Dum som jag var så läste jag Tyska i skolan och kunde inte förlita mig på spanskan som en del andra. Jag lärde mig i alla fall till slut att beställa mackor med ost och tomat samt vatten utan kolsyra, men det tog tre försök innan jag fick till det.

Resan hem från lägenheten på Copacabana till min lägenhet i Sundsbruk tog 21½ timme av vilka jag lyckades sova ungefär 1½. Jag var måttligt pigg dagen efter när jag vandrade in på sjukhuset för att börja jobba igen…

Har ni frågor om resan, projektet eller dylikt så ställ dom i kommentarsfältet så skall jag försöka svara så fort jag kan. Jag har även ett tusental bilder till… På återseende!

Live the LifeLife! / Nicklas