Att leva med god självinsikt har sitt pris. Att leva i ett land är frihet. Att vara fri är att leva men att dela med sig av filosofierna kan leda till ångest. Kanske inte för mig, men för flickan i för kort klänning. Därfor mina vänner, till er som inte vill ha en blöt axel höjer jag nu ett varningens finger.
Det är tidig afton på Kaosanroad och jag och herr Chiang avnjuter känslan av odödlighet. Ni vet, den som infinner sig när man sprungit en mil med Sigur Ros i huvudet. Det känns lite ensamt men ändå så oberoende. Plöstligt slår hon sig ner, lilla Um, 23 ar, söt som socker, uppvuxen i norra Thailand. Väldigt snabbt gör jag klart for henne att vi endast kan vara vänner och hon godtog det. Vi fick snabbt sympatier för varandra. En Chiang blev till fyra och vi spelade pool hela natten. Um visar mig hennes businesscard och fotografier från kontoret hon arbetar vid. Hennes liv verkade spännande. Hon berättar hur företaget ska satsa internationellt och att chefen i slutet av månaden tänkte skicka Um till Australien. Väl där skulle hon få egen lägenhet och hygglig ingångslön. Livet tycktes le för henne. Jag ger henne en härligt klapp på axeln och berättar för henne att hon är en livslevare. Men, Herr Chiang gör att jag sluddrar på lite djupare än vanligt om hur livet ska levas. Ni vet, “a few miles, a million smiles” snacket. Vad som nu händer ar att lilla Ums 23 år av ångest hamnar pa min axel. Inte förrän nu kan jag se genom hennes fingrar. Allt var en illution och hennes största dröm. Jag skämdes. Hur berättar man för något så förstört att det bara är ens egna tankar som kan sätta stopp för de verkliga drömmarna? Jag gav henne en kram och gick. Där sitter hon än, 23 år och aktiv glädjeflicka. Alla förtjanar en möjlighet.
So, how am I doin? Upplevelserna gör mig starkare, kulturerna ger mig nya perspektiv och var människa gör mig visare. So I’m doin good. Livet ler mestadels. Reser for stunden i världens mest bombade land och det är så vackert. Laos är en orgasm. Vad ska jag säga? Konstantine ar fortfarande lockig brunett men jag behöver bara mig sjalv.
/Jonas
