Det var med sus i öronen och värk i benen som de fem vitklädda herrarna rumlade in på hostelet vid 12-tiden på onsdagskvällen. Glada och uppspelta till max, anledningen givetsvis: The Killers, live på Heiniken Arena i Amsterdam. Jag borde kanske ta det från början. Tidigt på tisdagsmorgonen lastades Audin full med förväntansfulla män (pojkar) med målet Arlanda. Med Hankster bakom ratten satte vi av i maklig fart. Resan ner gick smärtfritt sånär som på några felsvängar när vi väl skulle hitta långtidsparkeringen. Nåväl, vi tog i varje fall till terminal 5 och bordade snart planet som skulle ta oss till Hollands huvudstad Amsterdam.
Efter landning hoppade vi på snabbtåget till Utrecht där Hank hade gästfria vänner som skulle låta oss sova över. Efter en stek-middag och några Holländska pilsner tillsammans med vännerna checkade vi i vårat rum för natten. Det blev en orolig natt då Perest valde att underhålla oss med att prata högt och mycket i sömnen. Morgonen efter vaknade vi i vanlig ordning vissa med mer bed-head än andra.
Kammad eller inte tog vi oss in till Amsterdam, hittade åt ett hyfsat billigt hostel som inte luktade allt för dåligt, dumpade väskorna och begav oss ut en vända på staden. Amsterdam visade sig vara en vacker stad som såg ut som ett mellanting mellan Göteborg och Gamla Stan. Tyvärr duggade det större delen av dagen men vi lät oss inte nedslås utan vi tog en pizza/pasta på närmsta italienska restaurang (det Holländska köket är väl kanske inte världskänt så vi tog det säkra före det osäkra). Efter näringsintaget hittade vi tillbaka till hostelet, svidade om och laddade inför konserten.
Vi tog tåget ut till arenan i god tid före spelningen för att förhoppningsvis kunna få en bra plats nära scenen. Väl på plats visade det sig att det inte var särskilt mycket folk där så vi kunde i lugn och ro ta en kaffe på ett närliggande spanskt (!?) kafé. Efter kaffet anslöt vi oss till dom andra i kön. Alla som stått i kö förut vet hur tråkigt det är. Dörrarna öppnades och folket välde in, biljetter kollades och den (till större delen) slipsbeklädda kvintetten tog sig fram till staketet vid scenen. Här började en ännu längre väntan som blev smått outhärdlig då rökning är tillåtet överallt i Holland så många passade på att dra i sig en cigg innan alla skulle börja hoppa och skrika. Så småning om började förbandet, Mumm-Ra, spela. Ingen av oss hade hört talas om dom men dom visade sig vara rätt bra, fast det gick självklart inte att jämföra med huvudakten. 21:15 började ett bildspel på en stor vit duk som hängde framför scen och snart började bandet spela.
Givetvis bjöd dom på alla hitsen och när gitarrlängan från Mr. Brightside kändes igen så var publiken i extas och inte helt oväntat, vi tillsammans med den. Efter spelningen tog vi tåget tillbaka till stan och tillbaka till vårat hostel för att lägga benen i högläge ett tag. Efter detta tog vi en stroll till syndens högnäste Red Light District. En mycket obehalig upplevelse. Tyvärr så verkar det som att det finns en marknad för människohandel och det här kändes som Wall Street.
Väl borta från röda lampor och tillbaka på hostelet somnade vi gott efter en hel dag med intryck. Morgonen efter blev tidig då Jonas skulle vidare mot nya äventyr i Asien. Vi andra tog ytterligare en vända på stan, nu i gassande vårsol. Vi köpte McFlurry (Rolo) och satte oss på ett torg och njöt av vädret. Kvällen spenderades på flygplatsen och natten i bil tillbaka till Sollefteå. Klockan var 0500 när vi svängde upp på hemmaplan.
En fantastisk resa, väl genomför på alla sätt.
Man borde åka på konsert oftare.
Lev och må.
Kolla: Live-inspelning från konserten!
/E
