Måste rock handla om humans or dancers?

Var inte rock en rebellisk rörelse en gång i tiden?  Var inte musik något meningsfullt? Hade den inte en viktig, kritisk och informativ röst? Fanns det inte mer själ i det hela, inte bara  den så mekaniska och själlöst överproducerade kommersialism som nästan helt uteslutet tycks nå våra ofrivilliga öron i dagens dag?

Men det kanske inte längre finns något behov, världen kanske helt enkelt är perfekt nu, det finns inget att göra revolt emot.

…Eller?

Är vi fria och jämställda? Får vi verkligen ta del av den äkta och hela sanningen, och därigenom rätten att grunda våra beslut och handlingar på de verkliga förutsättningar vår värld består av idag? -Ja, vi har ju media, regeringar, presidenter och ledamöter. Men vem bestämmer över dem? Vem bestämmer egentligen vad vi får veta? Kan det vara de som besitter stålarna?

– De vars enda prioritet i grund och botten är snabba cash, ska de få bestämma vårat, hela jordens befolknings, människor, djur och växters, gemensamma öde?

Jag vill inte kritisera någons musiksmak, varenda en har rätt att lyssna på vad de vill, jag vill endast poängtera att det inte behöver finnas fler låtar om hur “hon kysste henne och tyckte om det”, dessa har vi nog av. Vi kan påverka med musiken; Make a stand. Musik är dessutom bara ett exempel på hur vi kan göra motstånd mot lögnerna, varenda en har vi makten till handling, och nyckeln till handling är kunskap.

Några bra dokumentärer för  rebellisk inspiration:

The Corporation

Home

Zeitgeist

The story of stuff

Tack för att du läste! ¡Viva la revolución!

Published by anton

Hallå kända och okända livslevare! Mitt namn är Anton, jag har varit medlem här ett tag men aldrig lyckats få till någon blogg! Så jag tänkte att det nog var hög tid att dela med sig lite. Vem vet, kanske någon nyfiken livslevartyp kommer att läsa det till och med! Jag är Andrés 20åriga lillbrorsa, jag bor for tillfället i den sundsvallsstora grekiska staden Kalamata, som ligger alldeles vid havet mellan två av 'fingrarna' på halvön Peloponnesus. Jag kom hit för cirka en månad sedan och jag har ingen aning hur länge jag blir kvar, detta beror helt och hållet pa magkänsla och ekonomisk situation. Vintern igenom är dock en trolig gissning. Tursam som jag är har jag lyckats få tag i drömjobbet; musiker. Tillsammans med några andra typer står jag för underhållningen på ett fint litet plejs vid stranden varje lill-lördag. Detta lilla projekt ligger fortfarande i startgroparna så på pengafronten är det ännu lite snålt, men jag blickar optimistiskt framåt mot mer spelningar och andra diverse småjobb inom en forhoppningsvis inte för avlägsen framtid. I och med att jag dessutom nyligen flyttade in till ett hus i kollektiv-stil och får kompispris så är situationen "lunch", så att säga. Innan detta spenderade jag 1 år i Spanien där jag sysslade med 'volontärarbete' - europeisk volontärtjänst, en kanonchans for alla mellan 18 och 30 år unga. --> http://europa.eu/youth/volunteering_-_exchanges/european_voluntary_service/index_eu_en.html Det var där jag lärde känna Spiros, min gode vän som jag har fått bott hos fram tills nu i Grekland. Han bjöd in mig till sitt hus där jag dråpligt nog hamnade mitt i en typisk grekisk lantfamiljs vardag. Helt osjälviskt bjöd de mig på mat och husrum utan att förvänta sig något som helst i utbyte. Jag behandlades som en en tredje son trots att kommunikationen med föräldrarna var minst sagt begränsad. Hur som helst, året i Spanien bliv till ett av mina absolut bästa någonsin, 9 av 10 kategorier. Det var äventyr, nya människor, nya platser, jobb, fest, skitjobbigt och otroligt fantastiskt. Det var allt; det var livet. Bland mycket annat fick jag chansen att jobba med barn, något som jag snabbt upptäckte att jag verkligen älskar! För min del finns det inte många bättre saker i livet än att se den rena, skära, rent av hysteriska lyckan i en hop 5åringars ansikten när de finner 'den hemliga piratskatten' vid slutet av en långa och händelsefull jakt. Garanterat värt varenda liten droppe svett och galenskap som dessa illbattingar tidsvis även orsakar... Men men, som sagt är jag i Grekland nu och lever livet. Jag bor i ett hus fullt av europeiska volontärer och det känns bra. Jag satsar på musikjobbet för tillfället, men framtidsdrömmarna är många och stora. Ärligt talat vet jag inte riktigt vart jag kommer hamna till slut. Det kanske blir en motorcykelresa genom Latin/Syd-amerika i riktig Che Guevara-stil, eller rent av studier av barnrelaterat arbete på okänd ort. De spanska och latinska delarna av världen har definitivt en stor dragningskraft för tillfället. Med dem orden tar jag och knyter ihop detta inlägg, tack till dig som läste, hoppas det var en någorlunda uthärdbar läsning! Och justja, ifall du har lust, kolla gärna in min myspace. --->http://myspace.com/donanton<--- Där har jag lagt upp några få av mina egna kompositioner, i framtiden tillkommer förhoppningsvis fler.

3 replies on “Måste rock handla om humans or dancers?”

  1. Du kunde inte ha valt en bättre dag att skriva det på! Rage against the machine!

  2. Så många frågor men så få svar! Jag känner mig ensammen och förvirrad.

Comments are closed.