Så går en dag..

Efter en fest på Stället kanske man kan förvänta sig ett långt inlägg om vilka som var där, vem som gjorde vad, hur mycket som dracks och så vidare. Istället för att skriva något sådant skulle jag istället vilja beskriva något som man allt för sällan tar sig tid att uppleva, för det jag tänker på går att skapa, bara man anstränger sig lite.

De få som stannat på Stället slumrade ogenerat på olika platser i lägenheten, allt var lugnt. Men så plötsligt, av någon oförklarlig anledning, vaknade Hankest ur sin sömn och var som vanligt uppe ur soffan som utgjort sovplats under natten på två röda. Resten av lägenheten sov vidare. Morgonpigg som han är valsade Henke in på Jensest rum och slog igång datorn. Winamp sa: Deportees – Heard it through the Bluegrass (Den som läser det här bör genast ladda hem och lyssna på den för att komma i rätt stämning). Tack vare denna underbara låt vaknade undertecknad fullkomligt utvilad vilket inte hör till det vanliga. Nåja, upp ur sängen och ut i köket. Väl i köket möttes jag av en sprudlande glad Henrik som var lika sugen som mig på att fixa frukost. Frukosten fick dock vänta då kvällen innan bjudit på festiviteter så Haank greppade dammsugaren medan jag gick lös med diskborsten på berget av glas som lämnats på diskbänken. Med solen skinandes utanför satte vi därefter igång att steka en omelett samt koka gröt åt oss själva och åt Raftest och Mysest som lyckats lägga band på sig själv och inte skuttat med ett skratt ur sin säng. Frukosten färdigställdes och tidigare nämde sovande par tvingades ur sängen för att delta i våran mysstund.

Efter en morgon som denna kunde ju dagen knappast bli misslyckad. Haank och jag borstade tänderna och hoppade på cyklarna och tog oss ner på stan för att njuta av dagens tidiga soltimmar samt att kanske inmundiga en McFlurry. Glassen uteblev då Madest skickade ett sms som skvallrade om nybakt bröd och gubb-röra. “En sådan invit kan man inte tacka nej till” tyckte vi och sadlade upp igen och begav oss mot bekanta trakter, nämligen Ålidhem. Väl på Ålidhem väntade en picknick på gräsmattan tillsammans med Mike, Idest och Lisest med flera. För att sammafatta det hela: En mycket trevlig och uppskattade tillställning.

Klockan började visa eftermiddag och picknicken var slut. Vi gick skilda vägar. För min egen del fortsatte solandet tillsammans med en Piggelin och Emmest som också hittat ut i vårvärmen. Henke for och jobbade och de andra öden förtäljer inte historien.

Dagar som denna borde man ha flera av.

Livets liv, som idag levts långsamt och behagligt.

/Emil