Definierbar lycka.

Vad är då en lycklig människa? Svaren är många men personligen tycker jag att en genuint lycklig människa är inte bara glad utan också en människa som kan glädja andra. Självklart finns det många andra kriterier för hur en lycklig människa borde vara men just glädje bör hamna högt på listan.

Jag var en sådan människa en gång, dagen då jag införskaffade mig min cykeltuta. En silverfärgad, trumpetformad tuta med en svart gummiboll längst bak. Jag kände lycka bara av att hålla i den och vetskapen om att dess ljud gjorde alla i min omgivning lika lyckliga som mig spädde bara på mitt lyckorus. Väl monterad på cykeln gjorde sig tutan om möjligt ännu bättre, likt en galjonsfigur glänste den ikapp med mitt leende när jag trampade runt i jakten på folk att tuta på. Gammal som ung, bekant som okänd, ja alla fick ta del av tutans vackra klang. “Oj” och “Varför har du en tuta?” var några av de spontana reaktionerna jag fick.

Sen kom dagen, den där jag visste skulle komma. Jag hade lämnat cykeln utanför jobbet som vanligt, och som vanligt kände jag den där olusten av att lämna både cykel och tuta obevakade, särskilt då jag sett ungdomar, den där typen som stjäl folks tutor utan att tänka två gånger, stryka runt utanför det lokala biljardhaket vilket ligger i anslutning till mitt jobb. Efter mitt arbetspass klev jag som vanligt ut genom dörren för att låsa upp min cykel och det var då jag upptäckte det. Brottet. Någon illvillig individ hade lyckats lirka lös min käraste ägodel och lämnat mig utan mitt lyckospridande instrument.

Att definiera lycka är lika svårt som att definiera ondska men om man utgår från att det jag tidigare nämnt stämmer (att en lycklig människa är glad och sprider glädje) så måste en ond människa vara en sådan som sprider olycka, eller hur?

Samtidigt som jag låste upp min numera tut-lösa cykel svor jag över dagens ungdom och hur världen ser ut idag. Det tog mig hela vägen från stan till Ålidhem att inse att personen som stal tutan troligtvis gjorde det av samma anledning som jag hade när jag köpte den. Han eller hon ville naturligtvis bara göra sin omvärld lite roligare! Bara det faktum att jag bidragit till att göra någon annans kväll lyckad blåste bort alla mina onda tankar (Jag var ju per min egen definition ond, då jag önskade någon annan olycka).

Jag är med andra ord återigen lycklig och borde skatta mig själv lycklig så länge jag kan inbilla mig att personen som en gång stal min tuta har den kvar och nyttjar den flitigt.

Du kanske tycker att vad du just läst var slöseri av din dyrbara tid men passa istället på att läsa den igen, kanske finns det ett budskap som du inte sett? Kanske borde du i din stressiga vardag stanna upp och lyssna efter människorna som tutar åt dig, för deras egen och din lycka.