Ja du vandrande vålnad, jag börjar också bli för gammal för det där med skogsplantering. Elva år för gammal. Och jag vetifaan om det blir något mer, men det har jag ju sagt förr…
Som 16-åring blev jag reservinkallad till Assidomäns plantlag i Lycksele precis innan planteringsuppehållet sommaren -97. Första dagen kom jag hem till min moster och sa: ”Aldrig mer!”… och mycket riktigt var jag fast besluten att aldrig mer sätta en enda planta till. Morgonen därpå fann jag, till min förvåning, mig själv sittandes i den skogsgröna Assiminibussen på väg mot hygget.
Den dagen tyckte plantbasen att jag var för svag, eftersom jag inte kunde få ner plantorna tillräckligt djupt, vilket jag tyckte lät som ett skämt eftersom jag då gått ett år på skidgymnasium.
”Du är för svag”, sa han, ”och sätter du inte bättre än det här så kommer du inte få betalt.” Det var inget skämt. Jag blev sårad och kränkt och jag brann av vrede med gråten i halsen.
Jag var inte så kaxig, men bet ihop och åkte hem och beklagade mig; det gjorde ju ont överallt, även om jag bara varit på hygget i två dar. Jag hade kämpat som en idiot, men jag var för svag. FÖR SVAG! Men det kom en dag till, sen kom sommarlovet.
Jag var nöjd och det fanns inget behov av att plantera. Jag menar; på den tiden skulle man ju bli bäst i världen på att springa och åka skidor, också tränade man för att bli snygg – så varför jobba om det viktigaste är att träna och det inte finns något som heter räkningar?
How ever: Jag blev återinkallad i augusti på höstplanteringen och fann till min stora skräckblandade förvåning mig själv sittande i plantbussen igen. Första natten drömde jag om dom där gröna plantorna. Efter sista dagen sa jag till moster: ”Aldrig mer!”
Nu har det gått tio år till och jag har inte satt en enda planta utan att jag varit helt övertygad och fast förvisad om att det är den sista. Och jag har inte planterat en enda sommmar utan att jag varit övertygad om att det varit den sista sommaren. Och förra sommaren när lifelivers.com var i Svabensverk bestämde jag och den vandrande vålnaden oss för att aldrig mer.
Men nu jävlar, med insikten att jag inte är för svag (och med viss reservation för höstplantering) nu säger jag upp mig! Nu får det va nog!
Vänligen/ Raftest
I den här branschen är det flera års uppsägningstid! Först när du har lyckats sluta så kan vi andra med säkerhet veta hur många års uppsägningstid det egentligen är…
Vilka fina plantlådor! Det är ju våra egna 😀 Lifelivers börjar bli stort. höhö. David! Jag kommer tillbaka om sju år.. men ser helst att det blir åtta eller nio 😉
Min enda fraga ar: Nar ska Leif borja picka? ar det nan aldersgrans for att fa hoppa in i plantbussen?
En dag nar solen strålar då blir det aldrig mer för mig med!
loveja/
Johan