Sömnen, det privata och döden

Du som läser det här tänker med största sannolikhet: vad har det här med livetsliv att göra? Sanningen då… i morgon är det Rage-måndagen den 19 mars! OCH jag ska praktisera på Tidningen Ångermanland här hemma i Sollefteå. Sitter just nu i mitt gamla pojkrum. Det är nya tapeter numera – inte dom sjuttiotalsgulgalna med surrealistiska mönster – och Michael Jackson affischerna är borta. I rummet gillar jag främst min säng. Den är mycket skönare än den på ”Stället”… måste erkänna att saknaden av Mysan kanske leder till Selfserving i pojkrummet – i tidigare beskriven säng – i veckan…hm…

På utbildningen pratar vi mycket om att vara personlig utan att vara privat… (får passa på att be känsliga läsare om ursäkt) och just sådant som inte läsare vill läsa, bör heller inte skrivas, i största tillgång- och efterfrågeanda. Men eftersom livetsliv varken har med marknadsekonomi, försäljning av lösnummer eller väder att göra, så ser vi på redaktionen ofta genom fingrarna med vad vi redaktörer skriver; innan läggdags när det dessutom dragit förbi ett snöoväder. Och ovanstående exempel, på när det personliga övergår i det privata, bör ses som just ett exempel…

I alla fall…

Som alla vet är det så att: så länge man ligger i sängen är man död, dvs om man inte delar sängen med en annan lifeliver! Varför de flesta lifelivers föredrar att inte sova alls…Och är anledningen till att den största Lifelivern av alla ”den vandrande vålnaden” alltid sover på golvet – också är det ju välkänt att över 90 procent av alla dödsfall sker i sängen. Om lifelivers är mer eller mindre rädda för döden än andra, det får det här livsforumet försöka svara på, eller snarare gestalta. Knock your selfs out livslevare!

Så nu ska jag alltså ligga i sängen och vara död i två veckor. Och ni undrar om en livslevare någonsin återhämtar sig efter att ha legat död i en så skön säng? Återstår att se…

Eller som Punk Nyström sa: ”Deathdeath!”

/Raftest