Dålig paddelstatistik

Jag har alltid tänkt att jag är ganska bra på att paddla – i alla fall på att hålla mig torr och på rätt köl. Men de senaste två paddelturerna har jag verkligen kommit att inse att en våtdräkt fyller sin funktion (eller inte?). Senast jag paddlade var i december i Umeälven, avslutade den turen med att simma till land. Den gången skyllde jag på ölen (plural) kvällen innan. Jag anade då inte vad felet egentligen var.
Så, idag var det då dags igen – att börja årets paddelsäsong som jag slutade den förra – blöt och kall. Vi bilade ut till havet vid niotiden på morgonen. Solen lyste av självförtroende och jag hann precis slita med mina nya solglasögon.

Kristin Larsson och Peter Hägglund gör sig redo för att bryta isen. Robert Lindberg ser till att allt går rätt till

Vi paddlade norrut längs kusten på spegelblankt hav med solen i ögonen, med andra ord: perfekta förutsättningar för att hålla sig kvar i kajaken. I slutet av turen lyckades jag dock ta ett klantigt feltag med paddeln, vilket resulterade i att jag inom loppet av några sekunder fann mig själv hängandes upp-och-ner i minst sagt uppfriskande vatten. Ryckte kapellet och fick mig en nyttig övning i hur man snabbt och säkert kommer i kajaken. Allt gick bra sånär på att mina nya lågprisbrillor gick förlorade. När jag kom i land så lyckades jag dessutom tappa bort den ena av mina 400 kronors handskar. Men, som man säger, what comes around goes around. Efter dagens dopp kunde jag konstatera att det inte alls var ölens fel när jag “gick runt” innan jul. Jag har aldrig vält med en kajak utan att ha våtdräkt. Och nu har jag två gånger på raken paddlat med våtdräkt och båda gångerna har jag också hamnat i vattnet. Ser ni sambandet? Det är ju glasklart. Imorgon får våtdräkten stanna hemma!