Man har hört många historier om tävlingar där både det ena och andra hänt, hur nära-döden-upplevelser stått och lurpassat runt hörnet och hur man ifrågasatt inte bara tävlingsledningens bättre vetande – utan också ens eget. I vilken kategori den här tävlingen hamnar lämnar jag till deltagarnas omdöme. Men att den kom att bli något man minns, ja det råder det nog inga tvivel om.
Det var fler än en gång efter laget lämnat en växlingsplats som jag och Arvid tittade på varandra och tänkte samma sak utan att för den delen säga det högt – “hur fan ska det här gå..”. Men vi blev heller inte förvånade när laget till nästa växling kommer in med leenden och en beslutsamhet som det nästan går att ta på.
Nu när ni ligger där hemma och redan blivit sugen på nästa tävling och glömt hur tuff den här tävlingen i själva verket var så lovar vi att som stolt support ge er någon peak emellanåt om hur ni slet och kämpade. Vi lovar också att tala om för er att det verkligen var värt det! Ni har imponerat på oss, troligtvis på många andra och förhoppningsvis på er själva.
Lundhagslaget med från vänster: Martina Höök, Aaron Prince, Mattias Nyström och Sonny Peterson efter målgång.
Jag och Arvid var med som nöjda assistenter. Här nedan är några fler bilder från VM-veckan i Portugal.
Mer rapporter och bilder kan man hitta på den här länken. Tack för att vi fick vara med!
Några av bilderna är särskilt tillägnade Stefan Lindgren och bröderna karlsson!
HUR svårt kan de va?
TACK för att ni ville följa med! Utan er hade det aldrig gått och VM-bronset är lika mycket er förtjänst! Ni får hojta till när Statkraft behöver support (-jag lovar, jag ska inte skruva i era cyklar i sådana fall, men jag kan göra goda mackor!)