Älven längs med vägen ligger stilla och spegelblank. Solen skänker oss några sista strålar medan snöklädda fjälltoppar tornar upp i horisonten. Snö och sprudlande grönska, Sverige bjuder på sitt bästa sommarhumör.
Jag sitter i bilen tillsammans med Andreas, Tina och Kristin. Kompasskursen (jag återkommer till hjälpmedlet kompass) är Hemavan och vi är snart framme.
När vi kommer fram så har nästan alla lagen fått sina kartor och börjat planera en fjällrutt på precisa tjugofyra timmar, där det för laget maximala antalet kontroller ska ha stämplats.
Vi skulle vara med i en fjällorienteringstävling där det tvåmannalag som plockat flest poäng inom ett dygn segrade.
Det var jag och Jonas ”Sorkpesten” Danvind och vi tävlade för Iksu multisport – IK Skabbräven. Ingen av oss kunde briljera med några orienteringsmeriter och med endast ett orienteringspass bakom oss, fyra dagar innan tävlingen, så förstod vi att det skulle bli en hel del omvägar.
Vi hade i alla fall ställt in oss på att ta starten (något som är obligatoriskt om man är skabbräv). Vi hade dessutom våra rosa linnen, cowboy hatt och två vattenpistoler.
Jonas och jag har precis stämplat andra kontrollen. Stämningen på topp, foto: Hanna Wikberg
Till vår glädje upptäcker vi att man upprättat ett spurtpris. Det var en kyckling och en panda med snitslar på baken som agerade start-harar. En snitsel var värd en öl i baren. Vi fick varsin öl och mjölksyra på köpet. Nu var det bara 23h och 50 min kvar.
Till de första tre kontrollerna låg vi bra med i tävlingen och orienteringen kändes enkel. Solen lyste och sikten var mer än bra. Men pang så fastnar vi i ett renstängsel och sen i en myr. Vi kommer lös och sliter oss upp mot fjälltopparna. Nästa kontroll skulle vara i ett bäcksammanflöde. En kontroll som vi ägnade något som kändes som timmar, till att hitta. Vi fann den tillslut och började klättringen mot Norra Sytertoppen på 1760 m. Vi såg genast ett par lag på väg uppför branten. Vi taggade till och gick förbi. Klockan närmade sig midnatt och regnmoln prydde himlen. Det började blåsa och det blev dimmigt. Duggregnet övergick i horisontellt spöregn. Jonas glasögon var totalt igen-immade och vi stod där mitt på västerbottens högsta fjäll i dyblöta kläder med två vindbitna cowboyhattar utan att ha en aning om vilket håll vi skulle åt. Vi började både tänka på att de där billiga juniorsovsäckarna vi införskaffat för att spara på vikten – kanske var ett dumt köp.
Som tur var så hittar vi upp till toppen igen och där finner vi de lag vi passerat på vägen upp. Utan att egentligen prata om det så var vi alla överens. Vi hjälptes åt att hitta leden ner. Stunden handlade mer om överlevnad, än att plocka poäng och få en bra placering. Väl på leden kom modet tillbaka och vi dundrade vidare. Tävlingen fortsatte i regn och rusk och i tät dimma. Orienteringen blev svårare än väntat för alla. Ge aldrig upp och lita alltid på kompassen var några av slagorden. Det senare bygger dock på att man passar kartan och kompassen rätt. Något som kom att skapa mer än en ”Aaahaa!”- upplevesle. Kontrollerna var ju placerade ungefär som, jag citerar Jonas ” – Alltså, tänk dig, att man tagit en näve smågrus och slängt ut på fjället, gärna så att det landat på topparna och sen gjort kontroller av det”. Det var Danvinds ord när jag ringde honom från bilen på vägen till Hemavan, kvällen innan. Han var redan framme och hade fått kartan. Jag var försatt i ett bekymmerslöst sommartrans någonstans i Sveriges vackra inland. Vi kom tillslut sjua av 26 lag och var ändå nöjda. Bättre gick det för några av Iksu-lagen som placerade sig på pallen och strax nedanför.
Från vänster: Andreas och Kristin vann mix klassen och tog en kontroll mer än oss. Trots knä- och magproblem lyckades Simon och Peter knipa andra platsen före Jonas och Mats, också de från Iksu. Marie och caroline var första damlag. Foto: Mattias Nyström
Tänk om man fått stilpoäng för snyggast klädsel.. Foto: Mattias Nyström
Här är en av två skåningar som hade cyklat hela vägen till Hemavan för att vara med i tävlingen! De hade helt och hållet koll på vad livet handlade om. Att vara här och nu. Levande och på väg!
Kolla gärna www.icebug24.com och Iksus hemsida för mer bilder och resultat.
/Haank
Glad att ni lever och mår bra. Om kartan och verkligheten inte stämmer så lita aldrig på kartan. Den är gjord av människor som ibland önskar att det såg annorlunda ut än vad det gör. Lita på vad ni ser. Det är sensmoralen som ni har lärt av det här äventyret.
Vi ses
Bra jobbat grabbar! Ser ut att var riktigt härlig miljö ni befunnit er i!
Imponerande slutplacering! 🙂
Måste hålla med om att ni var bra fina med hattarna! =)
Det var livetsliv helt enkelt!
Följer man bara renens skit istället för kompassen så går det riktigt bra. Fast kompassen som vi lånade av Pälsmössan var i och för sig riktigt fin. Hmm… den visade nästan alltid samma väg som min egen kompass som Räövskägget använde. Sen ska ju den passa med kartan, som helt riktigt (instämmer med Ioe) är inritad av världsfrånvända typer. Varken dimmoln, kyla, blåst, stenstigar, höjdmetrar, knottäthet, djupmyrar, trädtäthet, vattenvadardjup, snöfält, fjäll-labbar, ripor, fotografer, soluppgångar, svettlukter, motlöpare, medlöpare, fjällor, renhjordar, pratstunder, stigar för sång och folksamlingen vid målet var trovärdigt återgivna på kartan.
Hur som helst var förutsättningarna lika för alla och jag tackar dig Haank för att du tog initiativet till detta och bokstavligen drog oss fram till att fullborda en oförglömlig upplevelse! En sån där som man verkligen kan raljera om på ålderns höst. Förresten, ålderns höst har vi ju redan uppnått… Ryktesvägen fick höra att en annan deltagare hade yttrat i stugan på Norra Sytertoppen, vid 02:00 tiden på lördag natten, något om “…de där gubbarna med cowboy-hattar…”
-Det är vi det! Äntligen riktig gubbe! Och med cowboy-hatt dessutom.
Jag vill avsluta med att säga att:
Renens skit och skabbrävens klåda i grenen tar en längre än man kan tro!
Bra jobbat, snyggt genomfört och härligt avslutat!
Hoppas pulverölen smakade gött, min Norrlands var i alla fall fin fin ;).
Men detta är lite fusk ju, ni hade orienterat tidigare. Bah! “Lätt att hitta de första tre” Jovisst. Men bara om man kan läsa karta. Jag visste att det var något jag glömt. Men skoj var det. Och riktigt Bra kämpat gubbar!
Redigt trevligt att träffas med. Och lita på att varje nytt äventyr ni ska ta, så kommer två galna skåningar redan att sitta och vänta med falukorv i näven. 😉
Ha det gött
Mycket bra rep Haank! Rolig läsning om ett lifelife äventyr… man blir grymt sugen på att ge sig ut på fjället och kuta mellan toppar i regn och rusk!