Jämtlands Chicago

En fjällvandring i Jämtland med familjen är väl varje livslevares dröm. Ljungdalen – Helags – Gåsen – Sylarna – Helags – Ljungdalen – fem dagar i varierande terräng och väder mot en bakgrund av vackra toppar.Etapp ett var lätt med en vandring på 12 kilometer genom en fjällbjörkstrollskog a la Tolkien. När vi kommit upp på fjället stannade vi vid en skön bäck och fick pröva regnkläderna och triangiaköken. Lilla köket var lagom för soppa till mig och Mysan. Mamma, Pappa och Nils kokade för tre i det stora. Pappa Tommy upplyste ideligen Mysan om hur man tar vara på sig i fjällen och mamma Kerstin hade ständigt fjällfloran i beredskap.

Efter middagen spelade vi Chicago i fjällstationen. En tung förlust. Otur i spel, tur i kär… som man säger.

En grå dag. Steniga stigningar avlöste varandra. Storebror och jag drog längsta stråna så vi fick kånka på tälten och köket, summa summarum cirka 25 kilo efter den första regniga natten i Helags. Tälten var sjublöta på grund av avsaknaden av tälttork i fjällvärlden! Det regnade växlande – när man ledsnat och tagit på sig regnkläderna slutade det. Jag tejpade plastpåsar över Mysans armar, för regnponchon var lite småoduglig med ryggsäcken på. Inte ens godispåsen – nötter, russin och choklad – och de ständiga pauserna hjälpte upp humöret när Gåsenstugorna aldrig närmade sig. På kvällen klagade mamma över att hon inte haft tid eller ork att titta på några blommor.

Morgonen därpå var knappt ett moln på himlen och tälten fläktades torra medan vi åt frukost. En underbar dag i fjällen. Utförsbacke hela förmiddagen i strålande sol. Lunch vid en hängbro som gick över en sagofors. Vi kastade mackor i varje liten tjärn vi hittade – gjorde därmed en vetenskaplig undersökning om vilka stenar som studsar mest, längst och snyggast. 18 – 19 studs innan de planade räknades som något slags rekord innan vi fick tennisarmbåge.

Kvällen firades i Sylarnas fjällstation som liknar Overlock i The Shining – i storlek och lyx inte i gengångare – när Gåsen liknar nybyggartorp på 1800-talet. Bastu och dusch, mat och Chicago i solnedgången. Måste jag säga att jag inte vann?

Dag fyra var lika fin som den förra. Fint väder med friska fläktar som omärkbart gett UV brännskador när vi återkom till Helags. Jag och Mysan såg ut som räkor. Brorsans Maria mötte upp med sin son Hugo innan sista dagen. Pappa bjöd på trerätters fjällyx i stationen – renskav som skulle göra samer avundsjuka. Sen Chicago, måste jag säga att det inte var min grej – kunde inte ens vinna med kåk. Men om fyra av fem dar på fjället är bra, då måste det räknas som fyrtal.

 

Dagen därpå vandrade vi tillbaka genom trollskogen.

/Raftest