Rastlöshet med förändring

Igår förmiddag tvångsplacerade jag mig själv i Röda rummet på Universitetet (ett rum där man måste vara tyst.. och helst plugga). Ett taktiskt drag då jag vet att det fungerat förr. Sittandes där försökte jag flera gånger att få fingrarna ur och göra det jag borde göra, men de satt som kvar, hur mycket jag än försökte. Bestämde lunch-dejt med André och Micke. Skärpte fokus igen, meningslöst. Va fan, tänkte jag (högt och uppgivande) och gjorde mig chanslös inför tankarna: Nu skulle jag hellre…

1. Leva ett kravlöst men inte kramlöst liv
(citat av Kristoffer Svensson Sellin)
2. Ha friheten att göra vad jag vill när jag vill
3. Uppleva lugnet efter en 6000 dag på hygget
4. Dö med en glass i handen under stekhet sol
…..

Punkterna tog som aldrig riktigt slut och plötsligt levde jag framtid och dåtid i nuet. Det hjälpte ju inte studieron för fem öre men det kändes bättre.

En kaffe på gågatan i Mora efter en vecka på hygget är kanske det godaste kaffet i världen...

Tillbaka till tråden, lunchen. Åt och pratade, fortfarande rastlös, allmänt less och samhällskritisk. Pratade av mig, med det för mig vanligt återkommande: “Fan, man borde ju istället..”

Men någonstans, mitt i allt, så började jag inse att det är ju jag som sätter kraven och att det är jag som bestämmer vad jag gör med mitt liv. Det är jag som väljer hur jag vill leva (det senare måste jag påminna mig själv om sju dagar i veckan). Man kan inte alltid vara nöjd. Men därför lär man sig också att välja bättre vägar.

Efter lunchen med André och Micke så var min spirit på väg uppåt. Jag kunde till och med i lugn och ro börja göra det jag kom till skolan för att göra. Nu har jag återigen placerat mig själv på skolan, men utan eget tvång.
Idag är jag här för att jag vill vara här.