Ganska sent på onsdag kväll blev det klart att morgondagen skulle tillbringas på cykel, längs en ”singletrack”, som enligt amerikanska rykten skulle vara något över det vanliga. För att komma till den bästa delen av leden så åkte vi först bil ungefär nio mil in i landet. Väl framme så satte vi snabbt ihop cyklarna och packade två små ryggsäckar med mat, slang och pump. Strax efter nio trampade vi iväg, direkt in på leden, som till vår glädje var precis lika bra som sagt. Ryktena kom från en säker källa och vädret var på vår sida. Solen värmde upp den friska morgonen och vi fick kavla upp ärmarna. Korta branta backar avlöstes av slippriga spångar, bäver-bitna björkar, ”tallmoar” och sandåsar som stundtals fick oss att tro att vi var utanför landets gränser. Efter dryga 20 km av grymt skön singletrack vände vi på cyklarna och letade rätt på grusvägen som skulle ta oss tillbaka. Vid ett-tiden rullade vi nöjda in på rastplatsen där passet började. Vi bytte om till torra kläder, åt varsin macka och satte oss i bilen och konstaterade att den här leden kommer att få fler besök!
Morgonpigg uppställning! Till höger står Mattias Nyström, initativtagaren till äventyret
Nu ska jag ta tag i plugget och kanske beställa ett nytt bakhjul (fälgen har visst spruckit!). Det är inte gratis att leka, men det är kul!
Isälvsleden va? Den ä go den!
Det ser hur bra som helst ut. Vi får ta den nån gång snart!
Simon, tydligen var det inte Isälvsleden.. men nåt i närheten.
Ja jag glömde skriva det! Det är inte isälvsleden. Men eventuellt blir det den nästa vecka! Det här var Lögde-älven och leden längs med den. Vi åkte in mot Vännes och fortsatte ytterligare fem mil i samma riktning. Vi började precis i anslutning till älven och följde den nedströms…förvånande fint!
nästa gång ska jag med!