Det spännande, den här dagen, började redan tidigt på morgonen. På vägen till skolan upptäcker jag till min förtjusning hur lätt och snabbt jag (just idag) passerar alla på cykelvägen. Ler lite med mig själv och konstaterar att man är ju ganska skicklig på cykeln. Men plötsligt upptäcker jag anledningen till att alla tar det lite extra lugnt. Det är ju blank-is! Med ett spontant men ganska snyggt ”breställ” lyckas jag precis glida igenom farthindersbommen. Pustar ut och njuter av adrenalinskjutet. Tänk om alla dagar kunde börja så här.
Några timmar senare var det dags för dagens planerade äventyr. Mattias plockade upp mig vid tiosnåret och ätandes lussebullar (redan i oktober? Om det är ishalka på morgonen så är det okey!) åker vi in efter Vindelälven. Vi skulle ta oss fram och tillbaka på en sträcka längs Isälvsleden; i löpskor, på cykel och i roddbåt. Efter två timmars löpning mötte vi upp med en alltid lika glad Scott och bytte till cyklar. I ett upptrissat tempo cyklade vi tillbaka till startplatsen. Mörkret kom och pannlamporna åkte på. Det bästa med att cykla med pannlampa i mörkret är att det känns som att det går dubbelt så fort. Och det där med fart och adrenalin, ja och lussebullar, är något som kännetecknar alla lifelivers.
Leden går på fina åsar i ett fascinerande landskap!
Fyfan, det ser ut som ännu ett roligt äventyr! Har ingen av er ett jobb att sköta? Ta det lugnt med cyklandet på morgonen, min kollega hamnade på akuten och jag fick klara mig ensam igår!
På torsdagar är det bra att vara ledig (ev ta ledigt)…nu snöar det, så nästa torsdag kanske det blir skidor! Haka på!!! =)