¿Hola, què tal?

Istallet for att lida av tentaangest och plugga livet av mig vid det gamla slitna koksbordet pa Stallet sitter jag nu har pa balkongen pa attonde vaningen och blickar ut over en vaknande stad. Himlen ar djupbla sa langt ogat kan se, vinden ar varm men enda sval nu nar klockan annu inte hunnit sla atta. Ur min lilla laptop strommar Dire Straits klassiska Sultans of Swing. Mitt stñrsta dilemma just nu ar vad jag ska valja ur den brakstora frukostbuffen. Livet kan vara ratt ok ibland 🙂

Emmelie och jag anlande till Gran Canaria vid lunchtid i fredags efter en lattsam flygtur som faktiskt bevisade att flygmat inte behover vara nagot att forfasa sig infor. En annan fordom som krossades var den om att alla bebisar pa flygpan ar onda. Den lille grabben i stilen bredvid var ett riktigt charmtroll, vem hade trott det? Inga norrman fick flyga med oss heller, tack och lov for det! Efter aventyret Thailand ar jag inte sa pigg pa att sitta bredvid norrman pa ett flygplan…

Vi bor pa ett hotell som enligt Vings utsago ska ha fyra stjarnor. Skylten utanfor sager tre och vi skulle nog vilja satta ett betyg av tva stjarnor. Iallafall om man tittar pa rummen. Det har ar inte Hilton! Tvn ar standigt pa vag ned for byran da den lutar varre en Gerdiz efter en hard utekvall. Minibaren ser ut som om Mikael Karlsson hade snickrat ihop den sjalv. Radion arnagot som Sjois mycket val skulle ha kunnat gravt upp pa expedition i nordnorge. Dessa ovantade motgangar till trots har vi det valdigt bra da vadret ar underbart, maten god och klimatet mycket behagligt.

Vi har vandrat runt hela Playa del Ingles, varit vilse tre ganger, tappat kartan och handduken, stekt oss pa en sanddyn i Maspalomas, sett valdigt manga nakna pensionarer, atit mycket goda Tapas pa stranden, fatt en massa skavsar och brannskador, kannt oss valdigt valtranade i jamforelse med alla lonnfeta tyskar, kort partraning pa balkongen till JD´s musik, tankt pa Hank nar cyklisterna har susat forbi oss pa gatorna, blivit pruttade pa av en gammal tant, konstaterat att havet ar kallt samt sist men inte minst insett att brandtrappan ar direkt livsfarlig och hotellet rekommenderar att man inte anvander den alls – trots att det ar enda vagen upp till deras solterass pa taket!

¡Hasta luego!

ps. Visst har vi hunnit med en del pa en och en halv dag? 🙂 Bildbevis kommer sa fot vi har hittat ett internetcafe som later oss ansluta en usb… ds.