En ledig dag mitt i veckan krävde något slags aktivitet och då jag beslöt mig för att skjuta lite på bestigningen av Marsfjäll så blev det en cykelsightseeing runt Umeå istället. Riktigt fint vårväder om än rätt blåsigt. Inga vintertassar på cykeln och en ny uppsättning funktionskläder att cykla i gav riktigt trevliga förutsättningar.
Jag blåste iväg mot Sävar då jag inte har tagit cykeln dit tidigare. Relativt många cyklister ute kring vägarna så här en ledig första maj. Pigg kropp och bra fart efter vägen. I Sävar tog jag en pitstop på den lokala Preem-macken och frågade killen som jobbade där om han hade några tips på fina vägar att cykla ut till havet i närheten. Efter en trevlig diskussion om cykel i allmänhet och landsvägscykling i synnerhet tipsade han mig om att ta vägen tillbaka mot Umeå och strax innan Innertavle svänga av ut mot något som hette Rovögern. En grillad senare ger jag mig av tillbaka samma väg som jag hade kommit.
Det är bitvis en riktigt jävlig motvind på vägen tillbaka mot Innertavle. Windstoppergearet fungerar utmärkt för att hålla värmen men känslan av att stå stilla är riktigt irriterande. Strax innan Innertavle hittar jag avtagsvägen och ger mig ut på en 13 km rätt sliten väg ut mot havet. Vägen är kantad av en stor mängd hus med riktigt trevliga strandtomter. Ganska fin cykling med en del att titta på och fint väder på vägen ut.
Riktigt fint längst ute på spetsen mot havet i strålande sol. Jag tar en fika här ute och njuter av vädret en stund innan jag ger mig av tillbaka hemåt. En liten butik som heter Kvarken Fisk eller något i den stilen verkar sälja rökt fisk och liknande saker. Snart känner jag mig ändå lite rastlös och ger mig av tillbaka. Motvinden friskar i på riktigt och vägen mellan Innertavla och Umeå är ganska sega. Väl tillbaka i staden så har jag avverkat några kilometer under sju mil. Tankarna på Vätternrundan gör mig inte direkt peppad. Att köra 15 mil hade säkert fungerat men mer än fyra gången längre än den här trippen? Det känns lite mastigt faktiskt. En del av problemet tror jag är att jag faktiskt inte riktigt är förtjust i cykling som träningsform. Inte när det börjar bli långt och det inte finns något att upptäcka eller titta på. Att cykla långt i spännande och utmanande fjällmiljö är en sak men att cykla på vägarna runt Umeå i t.ex. 15 – 20 mil? Det känns inte särskilt lockande. När det kommer till att “optimera liv” skulle jag vilja säga att jag uppskattar löpning som träningsform mer än cyckling. Det är mer intensivt och mer urladdning, i alla fall så som jag har kört hittills. Kanske svaret ligger i att köra kortare cykelpass i riktigt hög intensitet? Eller är det bara så att jag inte uppskattar långrandig träning som inte innehåller ett större äventyr av något slag? Så kanske det är. Hur som helst blev jag tråkigt nog inte särskilt peppad på att fara ut och cykla långt igen trots en trevlig cykeltur och trots att jag inte kände mig särskilt slut efteråt.
Det känns ändå alltid värt att ge sig ut och peppen kommer säkert tillbaka igen. Men jag erkänner att Vättern avskräcker en smula, långt mer än de övriga delmomenten i Klassikern!