En livslevare på besök i Cham – Första dagen

Vid en riktigt okristlig tid (kvart i sex) ringer veckarklockan och förkunnar att det är hög tid för en skidsemester. Efter en del släpande och de vanliga köernas lidande sitter vi så några timmar senare på SAS flight till Grenoble. En riktigt godkänd, om än liten, måltid ingår också i flygningen. Mycket välbehövlig frukost!

Flygtiden är inte så farlig, redan efter ca 2 och 40 står vi på fransk mark. Grenobles flygplats är nog troligen ingenting som fransmännen är särskilt stolta över. Den påminner tanför om en blandning av Kramfors flygplats och flygplatsen utanför Banjul i Gambia. Korrigerad plåt möter ”väldigt liten”. Dagens solklart roligaste händelse är när flygplatspersonalens två sammanbitna herrar börjar mata ut väskorna manuellt på bandet och sedan står och håller emot när väskorna kommer runt på ett nytt varv så att det inte ska bli överfullt. Det ser inte klokt ut och inget jag har sett någonsin i långt mndre civilicerade delar av världen. Här var jag väldigt sugen att ta en bild av de två herrarna när de står och försöker hålla emot baggagevågen för allt vad tygen håller men de stirrade så elakt på mig att jag inte vågade… Efter en lång väntan på göteborgare och norrmän är bussen äntligen iväg. Den här resan tar dock runt 3 och 30, lite snålt av Langleytravel att välja ett flyg via Grenoble istället för det mer närbelägna Geneve. Men det sparar säkert pengar för både oss och dom. Riktig charterkänsla på bussen, väntar bara på infon om var grisfesten äger rum någonstans. De bjuder iallafall på en visning av Free Radicals nya skidfilm. Inte dumt alls.

Väl framme vid hotell Gustavia har vi avnjutit några riktigt imponerande vyer på väg uppför berget in i Chamonixdalen. Mt Blanc är precis lika mäktigt som jag hade föreställt mig med den tydligt glittrande glaciären som vräxer sig fram nedför sluttningarna. Aguille du Midi som är den högst belägna liftstationen ståtar där uppe på 3800 meters höjd. Den kabinbanan upp är föresten Frankrikes tredje största turistattraktion har jag nyligen fått lära mig.

Rummen på Gustavia är riktigt fräscha och den gamla 1800-tals byggnaden ger ett väldigt trevligt iintryck. Personalens service är av första klass och det finns golvvärme i duschen. På tvn talar alla franska eller tyska men vi är då verkligen inte här för att se på tv… En Amstel och en pizza senare har vi kollat in ”byn” och konstaterat att Chamonix känns riktigt bra. Det är en riktig stad om än med turistanpassning men även gamla fina hus och äkta gemyt. Den fläskigaste versionen av liftkortet, Chamonix Unlimited, är bokat för veckans kommande sex skiddagar. Det passar bra då sysstemet innehåller sex separata delar (om man räknar Verbier som ingår nu i år). Hur vi ska ta oss till Schweiz har vi ingen aning om då bussförbindelser inte verkar existera men om vi löser det på något vis har vi sagt att vi måste testa ”de 4 dalarna” i Verbier också. Imorgon blir det troligen systemet Brevent-Flegere som ligger närmast själva byn. Det ska ha en hel del fin åkning och även där är fallhöjderna imponerande. Återkommer med en rapport imorgon!

Skida lugnt!

//Jez