Livet i en Bucket… Del Tva

!Hola Jag fortsätter helt enkelt med vad som hände efter det jag skrev i mitt förra blogginlägg. På väg hem från bion och shoppingcentret Siam Paragon blev vi tilldelade en taxichaffis som lät var dagens original. Vi borde såhär i efterhand ha gett honom ett pris faktiskt… Han var stenhård rödskjorta och det första han gjorde efter att vi kommit in i taxin var att sitta och peka på “tjejer” på gatan och skrika “Very sexy ladyboy”! Sen skulle vi gissa på vilka vi trodde var Katoeys… Han verkade även ha rätt grav Touretts… Halva resan fick vi lyssna andaktsfullt till när avssatte regeringschefen Thaksin höll låda från Dubai, på Thailändska! Lät som något ur en gammal Hitler-dokumentär… Tillbaka på Khao San Road ville Blide ha mat. Igen! Han äter var 3:e timme… Självklart måste man ta en öl till maten när man har semester! Sen blev det Fussball igen på samma ställe som kvällen innan, M&M tog revansch då vi bytte sida på spelet. Det var sjukt mycket rostigare på den nya sidan… Det står att det ska vara Happy Hour här mellan typ 3-9 men oavsett när vi är där säger de alltid “Happy Hour” och viftar med skylten som säger 3-9. Inte för att vi klagar. Trevliga killar.

Blide & Magnus kastar in handuken ett par timmar senare vid två tiden. Jag och Markus lyckas hitta ett ställe som inte följer reglerna och faktiskt har öppet längre än två. Deja Vu. Stället heter också Irish Bar, precis som i Moskva =) Goda stora Hoegarten. Strax efter att vi kommer dit träffar vi en amerikan och en tjej från Västerås som tydligen har hookat kvällen före. Väldigt trevliga typer. Vi diskuterar de homoerotiska inslagen i amerikansk fotboll och driver med amerikanen i säkert 3 timmar. Självklart gaddar den svenska tjejen sig ihop med oss. När personalen börjar ställa i ordning frukost börjar vi tänka på refrängen. Sista ölen uteblir i brist på baht. Vi tar en bild av våre nya vänner, kramar om dem och vandrar gatan hemåt. De slemmiga ping-pong-show krängarna har förbytts mot regelrätt prostituerade som handgripligen försöker förleda oss i otukt. Tur att det är nära hem, dessa tjejer är inte mycket mindre envisa än de indiska kostymförsäljarna är dagtid. Kvällen slutar 05.30 utan vare sig katastrofer eller någon grav onykterhet. Det här med att inte dricka Buckets har faktiskt sina fördelar…

Blide och Magnus är oförskämt pigga på morgonen efter. Troligen eftersom de har sovit från 02 till 11. Jag och Markus är inte riktigt lika utvilade. Vi checkar ut från D&D och lämnar bagaget inlåst. Sen blir det en rejäl Subway-frukost! Thaimat i all ära men någon bakismat är det verkligen inte. Dagen går rätt långsamt då vi inte har något rum och väntar på att få ta bussen mot Koh Phangan först vid 2030-tiden på kvällen. Vi köper fula t-shirts, hattar, shorts, glasögon etc. Tur att jag släpade med drygt 10 kg i kläder till Thailand :/ Vi är väldigt trötta när vi äntligen får gå ombord på bussen som ska ta oss till Chumpon. Det är tydligen en VIP-buss. På våra resebiljetter står det “Safe, Comfortable, Fast”. Det sista kanske stämmer beroende på hur man ser på det. Det går inte fort. Men med tanke på bussen kör chauffören tokfort! Det finns ingen fjädring och fler hål i vägen än på ett gammalt minfält. Det enda som funkar är acn. Det visas en film men vid varje gupp försvinner bilden på tvn i 5 sekunder. Efter 3.5 timmar stannar bussen vid något slags kakfabrik. Toaletten är ett nedbajsat hål i golvet och det finns bara kakor och smält choklad att köpa. Wunderbar! En hungrig Blide som nu ligger minst 30 minuter efter sin måste-äta klocka trycker ett paket med transfettkakor medd plågad min. Jag hittar en Cornettoglass-kopia som faktiskt är ätbar. Magnus trycker choklad och Markus chips. Underbar måltid. Att sova på den här nattbusen är fysiskt-fucking-omöjligt då den studsar värre än något från ett nöjesfält. Nickar man till så vaknar man av att busseländet fysiskt lyfter och hoppar flera meter innan den landar igen. Då skallar man medpassageraren framför i bakhuvudet. Underbart. Efter en evighet (7.3 timmar) är vi framme i Chumpon. I väntan på att färjan ska gå hittar vi faktiskt ett matställe. Frukost klockan 5 på morgonen bestående av friiterad kyckling och grillad korv. Så sjukt gott just då! Markus gör misstaget att bjuda en lösdrivande hund på en smakbit. Sen har han fyra stora loppiga jyckar i knäet! Finns en riktigt bra bild på detta =) En liten minuhund springer runt och äter skalbaggar som fasen inte är mycket mindre än den själv. Såg sjukt roligt ut! Färjan till Koh Phangan var mycket bättre än bussen och på den biten hände inget särskilt. Jag återkommer med en redogörelse för våra äventyr på Kho Phangan och Full Moon Partyt senare =) Det var sjukt mäktigt och helt vansinnigt på alla sätt och vis !

Lev väl Livslevare!

//Hinken