Plötsligt är dagen V nästan här och jag befinner mig på Bromma flygplats. Väntar in de vänner jag ska dela Vasaupplevelsen med, samt en bil till Mora. Skidor och stavar har överlevt incheckningen, kanske nojjade jag i onödan. Känslan i kroppen är en blandning av förväntan och nervositet. Jäklar vad snabbt tiden mellan skidköpet och Vasan har gått!
Förutsättningarna känns inte direkt optimala. Den sämsta vintern i Umeå på mycket länge, första möjligheten att åka skidor först efter julen. Innan dess hade jag inte åkt längd sedan något i stil med mellanstadiet. Rekommenderad distans innan en Vasa har jag hört som minst 25 mil. Jag har åkt ungefär 11. Men tejp utan att någon har visat något om teknik. Stått på örat några gånger, haft rätt bakhalt och aldrig åkt mer än 2 mil i stöten. Sen verkar kroppen tycka att det här är ett utmärkt tillfälle att börja bli krasslig.
Men, hur svårt kan det va?! Grundformen är god även om jag inte kan åka skidor. Ambitionen är inte att åka på någon tid utan att uppleva alla delar av Klassikern och få kul och varierad träning under tiden. Bryter jag inte både ben och skidor kommer jag att fullfölja Vasan. Sen är det bara att börja cykla som fan inför nästa del. Det ska bli skönt att slippa vara bunden till ett spår i vår!