En sådan där dag när det kräksnöar från en stålgrå himmel, vinden piskar och kung Bores skratt hörs eka över vidderna. Cykellåset är fruset, snöskottningen indragen och ens trogna cykel kan stå upp utan stöd (som på bilden) i klibbsnön. Då vet man att det är Rage-måndag (fast det var onsdag) och att kung Bores adjutant, en viss F. Orvar, har bestämt sig för att nyckeln ska gå av i låset och att det där viktiga mötet på jobbet ska bli en smula fördröjt.
Då är det mindre roligt att vara en person som cyklar året runt. Men samtidigt finns det helt magiska dagar som väger upp. De här relativt få djävulsdagarna som man verkligen minns gör också att man uppskattar de bra dagarna. För när vädret är som värst spelar det ingen roll vilken cykel du har, du kommer att få släpa den bitvis ändå. En någorlunda lätt cykel är förstås bra.
När Rage-måndagen slår till är det bara att gilla läget. Samt att tänka på nästa äventyr. På onsdag blir det Thailand igen. Då ska jag tänka på kung Bore, som fick stanna hemma, då jag åkte iväg med goda vänner. Hoppas bara att F. Orvar håller sig på mattan så att vi slipper Denguefeber…
