Den första dubbade skon som har testats ingående här på Lifelivers.com. Efter att jag hade tittat närmare på utbudet av dubbade skor, läst lite recensioner, besökt några butiker och pratat med ett antal vänner så kändes den här skon som den mest intressanta modellen för mig att sätta tänderna i. Det har varit riktigt roligt att testa den här skon, som i motsats till den Sense Mantra jag testade tidigare känns betydligt mindre allround och mer hardcore på många sätt.
Icebug Spirit3 OLX
Trailrunningsko
Ca pris 1500:-
Produktfakta:
Enligt Icebug är det här en utpräglad orienteringssko, föregångaren Spirit2 har tydligen suttit på fötterna till vinnare av orienterings-VM förre året. Den här skon hör till Icebugs offtrail-kategori och har ett förhållandevis lågt häldrop på 4 mm. För att vara en dubbad sko är den riktigt lätt med ca 290 gram för en sko i storlek 42. Spirit3 är särskilt konstruerad för att inte suga åt sig en massa vatten, vikten ska inte öka mer än 20% även om den blir genomblöt. Den viktigaste egenskapen hos denna sko är dock de 14 fixerade ståldubbar som säkerställer ett mycket bra grepp.
Mina erfarenheter:
Jag har hunnit utvärdera Icebug Spirit3 OLX under lite drygt två veckor. Dessutom har min medskribent, Daniel här på Lifelivers.com, gjort ett kortare test av skomodellen (ca 2 dagar). Under den tiden har det blivit minst sju löppass av varierande distans och intensitet på lite olika underlag. Först ut var min nya lunchrunda längs elljusspåret vid Nydalasjön, ungefär 6,6 km där den största delen består av relativt mjuk skogsväg. Det första jag slås av är hur tight skon sitter, jag är mer van vid Salomons storlekar med en extra tredjedel och det är lite ovant att springa i en “ren” 43:a även om tårna får tillräcklig plats. Första biten känns det nästan tveksamt men de går ut sig lite redan under första passet och sen sitter skon som gjuten på foten. Greppet runt hälen känns bra och säkert och jag upplever de som ganska smala framtill men inte så pass att tårna klumpas ihop. Daniels kommentar: Kan bara hålla med, passformen var väldigt bra för mig. Speciellt hålfoten lade jag märke till satt bra. Det enda jag reagerade på var att skon, som så många andra, kändes lite väl smal över den bredaste delen av min fot.
De känns både lätta och snabba, ganska svårt att känna en reell skillnad från mina Sense Mantra. Skillnaden i dämpning och drop jämfört med Icebug Anima är däremot väldigt framträdande. Det här är mer min melodi, en marknära sko som inte förmedlar någon “springa på moln” känsla. Faktiskt så är nog det här den stummaste sko jag har testat, det påminner om att springa i en lite tyngre version av S-lab Sense med dubbar som ger ett kattkloliknande grepp. För greppar gör de, sablar vad de klöser! Jag siktar avsiktligt in mig på varenda isfläck jag kan hitta och skon biter sig fast utan några som helst problem. För några år sedan sprang jag en del i ett par Icebug Pytho BUGrip och även om den modellen också hade ett väldigt bra grepp så var själva skon en betydligt bekvämare historia. Den här känns mer hardcore. Den är hård, snabb och elak. Under passet får jag lite ont i undersidan av min ena fot, dock bara vänstern. Det verkar vara något av en gemensam nämnare när jag testar skor så det är nog foten det är fel på. Däremot så kommer dessa känningar tidigare än i andra skor jag har testat. På asfalt känns de hårda och stumma även om det inte blir så mycket asfalt längs den här rundan. På isig grusväg biter de bra och känns rätt, det lilla jag springer ute i terrängen upplevs som ännu bättre. Det märks att det här är en orienteringssko, tydligt var den trivs bäst. Jag använder en lite tjockare strumpa än vanligt och känner inte av kylan alls, en aspekt jag har oroat mig lite för innan. Nu är temperaturen i och för sig bara runt nollan men det känns ändå betryggande. Efter passet noterar jag en liten antydan till skav på vänster häl, något jag inte har upplevt på länge med löparskor. Förhoppningsvis något som går till sig när skon har hunnit forma sig mer efter min fot. Daniels kommentar: Här skiljer sig min erfarenhet! Jag fick bland de värsta skavsåren jag någonsin fått av en sko, detta var dock efter första passet. Även om jag gillade skon så vet jag i dagsläget inte om det är värt att försöka “springa in” skon. Båda mina hälar blev i princip skinnflådda och jag är inte sugen i dagsläget att fortsätta använda dem. Kan bero på felaktigt löpsteg, eftersom jag är van vid tyngre skor, som är lite mer allsidiga än denna sko som är en väldigt specifik lättviktssko. Baserat på det tror jag inte att den är för nybörjaren.
Första intryck; En snabb, lätt och hård sko med ett så gott som perfekt grepp på is.
Sedan det första passet har det blivit en 6-7 stycken till. Under ett av dessa hade det kommit en del snö och asfalten var täckt av ett lager med is. Den istäckta asfalten innebär inte några som helst problem, greppet är, helt enkelt, perfekt. Jag kämpar med att aktivt provocera fram släpp i greppet genom att springa i snäva svängar men det går helt enkelt inte. I isiga uppförsbackar är det riktigt härligt att trycka på ordentligt och aldrig glida en tum bakåt. Snabbheten och löpkänslan i den här skon är riktigt bra, likaså stabiliteten. De enda gånger jag upplever bristande grepp är vid landning på lite större rundade stenar, då får inte dubbarna särskilt mycket kontaktyta och jag antar att det skulle grävas någon gummiblandning för att lyckas riktigt bra på sådant underlag.
Vid ett längre pass, runt milen på mestadels grusväg och en del asfalt får jag skavsårskänningar ganska tidigt. Fortfarande bara på vänster fot. Det kan ha att göra med att de lite tjockare ullstrumpor jag har använt är mer avsedda för vandring än löpning, men varför bara på vänstern? Totalt sätt upplever jag att skorna fungerar rätt bra på det hårdare underlaget och på den längre distansen. Känslan är fortfarande att skon är ganska hardcore, ingen mysdojja att lufsa runt i direkt. De framstår inte som någon ultimat allroundsko utan mer som ett specifikt verktyg för att överkomma en viss typ av utmaningar. Alltså exakt vad de utger sig för att vara. De är helt enkelt inte lika trevliga att springa blandad terräng med, särskilt vid längre pass, som Sense Mantra. Tyvärr tycker jag att Animan har lite för högt drop och är lite väl dämpad och att Python var lite väl tung och rejäl (även om jag inte har testat den modellen på rätt länge). Icebug Certo skulle kanske vara ett intressant alternativ då den modellen låter lite som en mer minimalistisk Pytho. Därmed inte sagt att jag inte gillar den här modellen. Den gör många saker väldigt rätt då den upplevs som snabb, lätt, stark, elak, ja näst intill brutal. En hård sko för hårda löpare. För intervaller på halt underlag eller i obanad terräng är den verkligen i sitt rätta element. Men att springa långt på relativt hård grusväg kan nog kräva sin tillvänjning. Asfalt ännu mera så, om man absolut vill göra det.
Sedan de tidiga passen har det blivit några långa pass i kuperad terräng, runt 12 km långa med mer fokus på löpning på stig och mjuk skogsväg. Tunnare strumpor har visat sig fungera bättre med hänsyn till skavsårsbildningen på vänster fot. Tyvärr har det aldrig hunnit läka riktigt mellan passen men på lite sikt så tror jag att det här problemet ska ge med sig. Mina fötter vänjer sig också märkbart allt mer vid de rätt hårda skorna och de här distanserna fungerar utan annat än mindre känningar i fötterna. Jäklar vad det går att släppa på i isiga utförsbackar, full tjurrusning och inte en tanke på att fara omkull, underbart. Det relativt låga droppet har inte inneburit några känningar i benen heller även om en nervknut i höften har börjat ställa till lite mindre besvär. Det beror troligen på non stop träning 8 dagar i rad och kan nog inte lastas på skorna. Återigen vänster sida dock. Löpning på kuperad stig är en fröjd och även utan is är greppet märkbart bättre med dessa än Sense Mantra. Dubbarna biter sig fast i fallna trädstammar och tom. flata stenpartier fungerar fint. Något som däremot inte kändes helt optimalt var att springa på stenig skogsstig. De kunde kännas igenom en del, märkbart mer än om jag hade sprungit i Sense Mantra.
En mer positiv aspekt av skorna var hur de reagerade på väta. Jag trampade genom en istäckt pöl och blev riktigt blöt men det märktes knappt alls på skorna och efter en stunds löpning hade vattnet i stort sett helt pumpats ur skon. Daniels kommentar: Jag hade inte läst på om skon så jag visste inte att de marknadsförde den så. Men trampade igenom i ett surhål inne i Nydalaskogen och märkte snabbt att jag inte blev så blöt som jag trodde att jag skulle bli. Blev glatt överraskad då det var minusgrader ute 😉
Den låga vätskeuppsugningen verkar leverera vad den lovar. Snörningen fungerar också mycket väl, en enda gång på 6-7 pass har jag behövt stanna och knyta skorna. Trots att jag är van vid bekvämligheten hos Salomons Quicklace-system så kan jag absolut inte klaga på Icebugs snörning. Asfaltslöpningen upplevs också som allt bättre varefter fötterna vänjer sig, även om jag inte har testat skorna på ett regelrätt distanspass på asfalt. Fortfarande känns det oklart om det här är den ultimata vinterlöparskon. Jag har nog inte testat någon annan som jag har tyckt bättre om, kanske är den perfekta allround-vinterlöpskon inte tillverkad ännu? Salomon och Inov-8 b.la. har en del dubbade modeller men de har generellt fått betydligt sämre greppbetyg än Icebug så det känns inte som en lockande väg att gå. Efter mitt sista långa pass fick jag även lite småblåsor mot sidan av framfötterna. Värt att påpeka är dock att jag har vänner som har använt föregångarna till den här modellen och de har inte haft nämnvärda problem med skotypen. Det kan helt enkelt vara så att mina fötter inte riktigt passar optimalt i dessa skor. Men för mig blir det en lite svår sko att älska just på grund av att den är lite tuff mot mina fötter. Däremot håller modellen verkligen vad den lovar i och med sin funktionella minimalism och sitt extrema grepp kombinerat med en låg och stabil sko. Dessa skor på en Icebug 24 tävling med lite strategiskt placerad tejp på utsatta ställen måste vara drömmen!
Ett stort tack till Addnature som tillhandahöll ett testexemplar av dessa skor!
Jag ska prova dom också å se om mina hälar säger ifrån! =)
Fint det!
Efter mina erfarenheter av orginal spirit olx valde jag de mjukare inov8 oroc 280 i vinter. Det märks att det inte är samma supergrepp, men jag tänker att det inte är så ofta man springer på isgator. Mjukare sula ger bättre känsla också.
Vore ändå bra att få känna lite på de nya spiritsen.
Jag har nu provat dessa skor å dom är jävligt bra=) Lätta, snabba, bra grepp, blir inte blöta men dom är på tok för hårda i hälkappan eftersom jag fick skavsår ovanför hälen nästan direkt! Dock så ficka jag bara skavsår på höger fot….