Efter en sommarsemester fullsmetad med resor och äventyr och ett Klassikeravslut i senare delen av september så har jag legat rätt lågt i oktober och november. De som känner mig vet att en stor del av den tid jag inte spenderar med att uppleva saker läggs på planering av nya resealternativ och dessa månader har inte varit något undantag. I det rent ut sagt urtråkiga väder som varit behöver man drömma sig bort och jag har gjort slag i något som har legat lite på is under tiden jag höll på med Klassikern. Jag har köpt topptursskidor (Randonné), pjäxor, stighudar, Svenska Toppturer (guidebok) och fjällkarta. Hur gick det här till och vad händer nu?
Även om jag alltid har varit fascinerad av berg så är det egentligen först under de senaste åren som jag har snöat in på konceptet bergstoppar på allvar. Dessförinnan bestod mina bergserfarenheter mest av alpin skidåkning i pist och några turer upp på Åreskutan sommartid. En enda regelrätt topptur med tung packning i form av Storsylen upp med storebror för snart 15 år sedan är det som sticker ut. Men fascinationen har alltid funnits där och jag läste boken om Göran Kropp och Jon Krakauers Into Thin Air med stor förtjusning i övre tonåren. Därefter har mycket annat kommit emellan men 2009 följde jag, Larsson, Sjöis m.fl med Hank och testade topptur i form av en deltävling av Skidalpina rallyt i Kittelfjäll Det blev ett minst sagt strapatsfyllt äventyr men det var faktiskt första och enda gången jag har stått på ett par Randonnéskidor.
Efter en snörik nedstigning från Galdhöpiggen under tidig sommar och två strapatsrika vinteräventyr på Ryfjället så började jag fundera allt mer på vilken vinnande kombination det måste vara att vandra upp för berget och skida nedför. Jag är ett stort fan av utförsåkning och det jävligaste momentet i bergsbestigning är enligt min erfarenhet just nedstigningen. Redan under förra hösten började jag leta efter ett lämpligt begagnat paket men pga. alla utgifter kring Klassikern så tog jag aldrig steget och köpte någon utrustning. Lyckligtvis så fanns grejerna kvar och jag gjorde slag i saken för en vecka sedan! Ett par begagnade Dynafit Seven Summits Vertical-ST TNT bindningar och Dynafit Zzero4 U-TF pjäxor samt stighudar står numera i lägenheten och väntar på att få smaka snö.
Novis som jag är så blev nästa steg en guidebok avsedd för toppturer. Efter lite sökande föll valet på boken Svenska Toppturer då den verkade lättillgänglig och lite unik i sitt slag på svenska. Även en fjällkarta över de närmaste fjälltrakterna från Umeå sett, områdena runt Kittel- och Borgafjäll, inhandlades. Addnature levererade paketet redan till kvällen efter och jag kunde snabbt sätta tänderna i innehållet. Det var faktiskt riktigt svårt att låta bli att sträckläsa boken från pärm till pärm. Formatet är smidigt, bilderna ger en väldig längtan till snöiga vidder och boken är smart strukturerad efter geografiskt läge för olika toppar. Utvalda godbitar i destinationer från norr till söder presenteras med all önskvärd tydlighet. Allt från tidsåtgång vid anmarsch till eventuell lavinrisk och alternativa nedfarter redogörs för noggrant. Dessutom med tips på i vilken ordning olika åk kan kombineras för att man ska få ut det mesta möjliga av sin åkning. Jag är oerhört nöjd med den här boken då den verkligen bjuder på ett flertal spännande destinationer för nya äventyr under vinterhalvåret och tips på hur dessa angrips på ett säkert sätt.
Fjällkartan jag köpte är tryckt i ett särskilt material, Tyvek, som ska vara så pass vattentåligt att det kan sköljas direkt under kranen. Att det dessutom är mycket rivtålig är ett stort plus när jag tänker på i vilket skick mina stackars norska bilkartor befinner sig. En detaljerad fjällkarta som tål att följa med ut i vildmarken i skitväder är någonting jag borde ha införskaffat för länge sen. Sist jag nästan gick vilse i svenska Fjällen var på min solotur till Marsfjällstoppen. Trots perfekta väderförhållanden och en led att följa gick det nästan åt skogen (ja, faktiskt) under nedfärden. Att ha tillgång till en detaljerad karta för turplanering känns också ovärderligt. Det är redan en stor mängd olika toppar jag aldrig hade hört talas om tidigare som är öronmärkta för framtida besök tack vare detta köp. I Sverige verkar det inte heller finnas några vettiga gratiskartor online som det gör för de norska fjällen, något som gör behovet desto större.
Nu återstår bara en enda komponent innan jag på allvar kan pröva på topptursvärlden. Snö. Givetvis har vintern låtit vänta på sig. På lägre höjd i Hemavan ryms snömängden i centimeter lätt inom på två händers antal fingrar. Kittelfjäll levererar dystra prognoser och Borgafjäll ger liknande besked. Men när snön väl kommer är jag både förberedd och ruskigt taggad!