Stormande Liv!

Långt borta från Sveriges kalla vinter, på en båtfärd i Chiles skärgård, någonstans mellan Puerto Natales och Puerto Monte, befinner jag mig när jag skriver dessa rader. Livetsliv levs precis lika intensivt och vansinnigt här långt borta, som där hemma. Eller som vi någon gång sa, en gång en livslevare alltid en livslevare, det ar ju trots allt en filosofi som måste spridas runt jorden. Man gör ju så gott man kan!

– Undrar om det här är den där brottslingen från Ushuaia, som alla pratar om?

Detta handlar om en maskerad, där vi hade fantastiskt roligt. Redan andra kvällen på vår fyradagars båtfärd med Puerto Eden visade 40 svenskar hur man lever livet (livetsliv) och hur man dricker och festar på vikingavis. Vinnaren av maskeraden var lovad ett fint pris, det ryktades om livslevning i Afrika. Alla gick in för maskeraden till hundra procent. Allt startade runt 18:30 på nedre däck där Kapten Jack Sparrow bjöd på rom. Det dök upp massor av glada personer: en panda, en maräng, tre Zorros, en Spindelmannen, en blodsugande Dracula, en punkare, ja till och med Kungen (!). Mitt i allt detta hamnade en ung amerikan, som vi plockat upp med båten denna eftermiddag. Han hade paddlat ensam längs Chiles kust, i en månad (!). Han fick sig en hel del rom och framåt kvällen kom en skön kommentar: – You Swedes have more fun!

Här ser ni han som har startat den kringresande-rosabuss-galenskapen. Chefen!

Festen tog bra fart och allt från Amerikaner till Fransmän kom ut ur hytterna och ville vara med. Sedan bar det av upp i matsalen för middag, det bjöds på lax och vin, ja maten på båten var suverän. När alla var mätta och belåtna satte någon på låten Djingis Khan och alla glada svenskar tog över uppehållsrummet, vilt dansandes. Själv så drack jag vin direkt ut flaskan vid det här laget. Det blev en hejdlös fest där alla hade otroligt kul. Snart blev det röstning på bästa kostym och tillslut utsågs Kapten Jack Sparrow, eller Ida som hon heter, till vinnare. Tvåa kom brottslingen från Ushuaia och trea blev Marängen (det uppstod dock ett problem vid prisutdelningen, för ingen visste hur man sa maräng på engelska). Natten fortsatte i en vild dans, in i dimman, för de som minns…

 

Ett stort tack till maskeradfotografen Peter Lilebladh

  

Morgonen därpå vaknade jag men en slak tuppkam och med ett löfte om att aldrig dricka igen. Jag gick upp for att äta frukost och det visade sig vara snitzel, det var alltså lunch. Under fukostlunchen började båten rulla och kränga, vi var på väg ut på öppet hav och det blåste visst storm. Det sades att på förra resan var det bara en som hade klarat sig från sjösjuka och han hade varit sjökapten i femton år. Jag gick ner till hytten, tog ett sjösjukepiller och hoppades på det bästa. Sedan drog jag för draperierna till min koj och satte på mp3pelaren med James.

There’s a storm outside….

See you out there

Lifelife!

/ Johan