Sol, snö och…hästar(?)

Det hela började en kall novemberdag någon gång förra veckan. Det var en rätt skön kväll i soffan när min studiekamrat Conny plötsligt ringer. Som vanligt blir jag förbannad! Har juh sagt åt han hundratals gånger, och det vet han om också, att han inte ska ringa till mej efter kontorstid. Så fort jag hör hans röst kan jag nämligen inte låta bli att tänka på alla de traumatiska tentor och seminarium vi haft ihop. Ser faktiskt ingen anledning till att det ska behövas dras upp på min fritid. Vill han mej nånting får han ta det på skolan helt enkel, där jag i regel redan är upprörd och det inte gör så mycket. Hursomhelst, han inleder samtalet med att ursäkta sig så hemskt mycket för att han ringer och stör och jag hör på hans röst att han faktiskt menar vad han säger den här gången. Därefter frågar han om vi ska styra upp den där ridturen som vi pratat om nästa onsdag när vi är ledig. Faktum är att det närmaste jag brukar komma att sitta på en hästrygg är när mor och fars katt strycker sig mot benet och jamar om mat (har dock ett svagt minne av att jag satt på vår grannes ponny när jag var tio men det finns inga bevis i dagsläget). Väl medveten om detta svarar jag honom att det är självklart jag följer med. Som Wikipedia skulle ha sagt -Hur svårt kan det va?

Fortare än man hinner säga “donde está mi leche?” blir det plötsligt onsdag och vi sitter i bilen på väg ut i en vacker västerbottenskog. Vi skiner som solstrålar alla fem och det gör även solen, vilket är en av anledningarna till vi började skina i första taget. Väl framme vid stallet dröjer det inte länge innan jag befinner mig uppe på ryggen på min nordsvenska märr Lady. Vi kom bra överrens jag och Lady. Hon tappade några meter till dom andra utför men hade inga problem att plocka in det igen när det blev uppför. Precis som jag själv under min tid som tävlingscyklist. Kändes dock som jag skulle knäcka ryggraden på henne när vi skulle börja galoppera men jag hittade rytmen efter ett tag och det hela blev mycket mjukare. Trotts detta känner jag i skrivandets stund en lätt ömhet över ryggen och jag kan inte riktigt bestäma mej om mina skinkor är ömma eller inte. Får nog göra en ny utvärdering imorgon.

Mikael

En man och hans häst