Vi åtnjöt en lång god natts sömn trots 3-4 grader i luften och drömmar om att en galen tysk mc-förare skulle bryta sig in i tältet med en yxa packade vi ihop tältet och dukade upp en frukost vid rastplatsen. Solen stod högt på himlen och luften var frisk och oerhört ren! När vi höll på med tältet dök en dam på vagn dragen av två gigantiska hundar upp och frågade om vi visste hur den sista biten upp på klippan såg ut. Det visste vi inte. Däremot ville vi ha en sådan farkost som hon använde! Vi packade ihop våra saker och lät Karamellbilen sträva upp bland de tussiga molnen i ca tio graders lutning. Det blev till att ligga i på trean och låta bilen kämpa! Sista biten drev det in så mycket dimma på vägen att vi knappt såg ut genom rutorna. Det påminde om när man flyger igenom ett moln.
Efter ytterligare en norsk avgift stod vi uppe på klippan och blickade ut över norra europas nordligaste punkt! Ishavet bredde ut sig klarblått nedanför den mycket höga klippan, snö fanns fläckvis överallt i terrängen runtomkring och dimman och solen avlöste varandra. Enormt mäktigt och ett landskap som vi tyckte påminde om Grönland! Vi tog några obligatoriska bilder vid Jordgloben, världens barn monumentet och lite andra ställen. Själva nordkapscentret öppnade inte förrän elva så vi hade ca en timme på oss att ränna runt på klippan. Otaliga husbilar stod parkerade här uppe men det var inte farligt mycket turister i rörelse. Inne i centret köpte vi varsin Nordkapsbuff och lite övriga små souvenirer. Jag fick syn på ett cafe som sålde Latte & Wienerbröd, troligtvis det bästa denna värld erbjuder oavsett form, men min kamrat ansåg att det var dax att bränna mil istället. Så bränna mil gjorde vi !
Vi körde tillbaka ner till Honningsvåg och körde en sväng genom den nordligaste bebodda orten på det europeiska fastlandet. I vackert väder var det riktigt fint om än lite slitna byggnader. Jag fick faktiskt ett visst begär att bo där. Eller åtminstone semestra en period. Fast då kanske man skulle ta flyget direkt dit istället =)
Sen for vi tillbaka genom alla tunnlar, betalade ytterligare en hutlös bompeng och tog en inlandsväg ned till Alta, en relativt stor ort med ca 17.000 innevånare. Här visste Sjöis redan att det fanns ett Hällristningsmuseum så självklart blev det ett besök på det etablissemanget. Sedan tog den riktiga norgevägen vid och den s.k. europavägen vi färdades på påminde om grusvägen till Björksjön hemma i Sollefteå… Men det var vackert och mäktigt! Stora fjordar och höga snöklädda berg med vattenfall. Karamellbilen skrek på hjälp under större delen av den här resan. Vi siktade på Narvik men insåg att det skulle ta en bra stund att ta sig dit och att det skulle bli sent. Från början var planen att åka ut och se Tromsö men vi hade helt enkelt inte tid till det denna gång. I sådant fall hade vi nog tvingats köra hela natten sista dagen av vår 3 dagars bilhyra. I den pittoreska orten Storsnäs som jag är säker på att Långsele har stått modell för så fann vi en mycket efterlängtad Pizzeria som serverade anrättningar till det facila priset av 120 Nok. Det kostar att ligga på topp i Norge!
Efter en biljakt i rasande fart där en stor husbil lyckades hänga på vår mycket smidiga karamellbil i snäva fjordkurvor samtidigt som Sjöis hängde ut från fönstret och fotade vattenfall beslöt vi oss för att ge upp Norge för denna gång. En vägskylt vi passerade utlovade en väg genom Finland till Sverige och Karesuando. Sagt och gjort, full fräs innåt Skandinavien och nästan genast blev vägen spikrak! Däremot var det en hel del renar som ville vara med på färden. Jag grät en skvätt över att inte ha sett Tromsö på närmare håll och de berg på närmare 2000 meter som ringade in staden. Men det kommer definitivt att bli en Tromsötur någon gång framöver! Vi for genom en liten bit av Finland och in i Karesuando. Därefter fortsatte vi i riktning mot Vittangi. Självklart dröjde det inte länge innan en liten Lämmeljävel sprang över vägen! Inte hade jag håven i beredskap den här gången heller… En intressant episod var när en uggla av något slag (Pärluggla?) flög med oss någon meter framför Karamellbilen!
När jag började se röda stugor slog vi läger en bit utanför “Årets by 2007”, dvs. Vittangi. Myggorna var inte lika många eller aggresiva som de i Finnmarken men de ställde till med en rejäl batalj!
Sista dagen körde vi igenom norrlands inland och hann med Gällivare, Jokkmokk, ett flertal vattenkraftverk, Boden och en hastig lunch med Alex & Therese, norrlandskusten ner samt ett återlämnande av bilen som såg ut som om den hade försökt äta upp varenda flygfä från Umeå till Nordkap. Det satt getingar i torkarbladen, registreringsskylten var kolsvart och det rann faktiskt blod nedför rutan! Hemma var vi vid ca 17.30 på onsdagseftermiddagen och då hade vi tillryggalagt ungefär 270 mil på tre dagar. Det var en förbaskat häftig och intensiv resa men om någon frågar om jag vill ut och bila så tar jag gärna en dag eller två i soffan först =)
