Läs om ännu en seger för RAGE!
http://www.guardian.co.uk/music/2009/dec/20/rage-against-machine-christmas-number-1
Årets julsång
Måste rock handla om humans or dancers?
Var inte rock en rebellisk rörelse en gång i tiden? Var inte musik något meningsfullt? Hade den inte en viktig, kritisk och informativ röst? Fanns det inte mer själ i det hela, inte bara den så mekaniska och själlöst överproducerade kommersialism som nästan helt uteslutet tycks nå våra ofrivilliga öron i dagens dag?
Men det kanske inte längre finns något behov, världen kanske helt enkelt är perfekt nu, det finns inget att göra revolt emot.
…Eller?
Är vi fria och jämställda? Får vi verkligen ta del av den äkta och hela sanningen, och därigenom rätten att grunda våra beslut och handlingar på de verkliga förutsättningar vår värld består av idag? -Ja, vi har ju media, regeringar, presidenter och ledamöter. Men vem bestämmer över dem? Vem bestämmer egentligen vad vi får veta? Kan det vara de som besitter stålarna?
– De vars enda prioritet i grund och botten är snabba cash, ska de få bestämma vårat, hela jordens befolknings, människor, djur och växters, gemensamma öde?
Jag vill inte kritisera någons musiksmak, varenda en har rätt att lyssna på vad de vill, jag vill endast poängtera att det inte behöver finnas fler låtar om hur “hon kysste henne och tyckte om det”, dessa har vi nog av. Vi kan påverka med musiken; Make a stand. Musik är dessutom bara ett exempel på hur vi kan göra motstånd mot lögnerna, varenda en har vi makten till handling, och nyckeln till handling är kunskap.
Några bra dokumentärer för rebellisk inspiration:
Tack för att du läste! ¡Viva la revolución!
Kött och Blåber!
Hallå där! Kött eller Blåber! Hahah Jonte banan här skål! kanske lägger in en länk här senare så ni förstår… men grejen är att micke karlssons dator inte funkar så bra ikväll!Bara så att ni vet. Tänkte inte skriva så mycket här ikväll men jag kan berätta att micke och haaank är här också, fråga dom hur de va! :)skål igen.. man kan aldrig skåla för många ggr!!!
Vad gör man inte för en kopp riktigt gott kaffe?
Enligt säkra källor från en kaffeodlare i Costa Rica är vi några som vet att bara de bästa kaffebönorna skickas till Starbucks.
Att det inte finns ett Starbucks på svensk mark är för mig ett frågetecken. För det kan väl knappast vara en hemlighet att ett Starbucks t.ex. i Umeå skulle bli en succé. Man hör ju det på namnet…star och bucks. Vem vill inte vara ägare till ett sånt ställe?
Jag ska då i alla fall gå både till optikern och tandläkaren när jag kommer hem, men vad som händer sen vet man ju aldrig.
Ett VM-brons i Adventure racing får man aldrig gratis
Man har hört många historier om tävlingar där både det ena och andra hänt, hur nära-döden-upplevelser stått och lurpassat runt hörnet och hur man ifrågasatt inte bara tävlingsledningens bättre vetande – utan också ens eget. I vilken kategori den här tävlingen hamnar lämnar jag till deltagarnas omdöme. Men att den kom att bli något man minns, ja det råder det nog inga tvivel om.
Det var fler än en gång efter laget lämnat en växlingsplats som jag och Arvid tittade på varandra och tänkte samma sak utan att för den delen säga det högt – “hur fan ska det här gå..”. Men vi blev heller inte förvånade när laget till nästa växling kommer in med leenden och en beslutsamhet som det nästan går att ta på.
Nu när ni ligger där hemma och redan blivit sugen på nästa tävling och glömt hur tuff den här tävlingen i själva verket var så lovar vi att som stolt support ge er någon peak emellanåt om hur ni slet och kämpade. Vi lovar också att tala om för er att det verkligen var värt det! Ni har imponerat på oss, troligtvis på många andra och förhoppningsvis på er själva.
Lundhagslaget med från vänster: Martina Höök, Aaron Prince, Mattias Nyström och Sonny Peterson efter målgång.
Jag och Arvid var med som nöjda assistenter. Här nedan är några fler bilder från VM-veckan i Portugal.
Mer rapporter och bilder kan man hitta på den här länken. Tack för att vi fick vara med!
