En liten hyllning

Jag delar med mig lite av mitt skolarbete. Till alla er som brottas med akademisk text dagarna i ända: Min uppgift var att skriva 1 sida om något som vanligtvis inte uppfattas som estetiskt tilldragande men om man ser under ytan kanske ändå är det. Resultatet blev en liten hyllning. Kanske mest till våra föräldrar?

Att besöka Ålidhem är lite som att resa i tiden. Tegelbarackerna rotar sig i asfalten likt Stonehenge på den engelska landsbygden. Och precis som den gamla offerplatsen (eller är det en kalender, eller en landningsplats för utomjordingar? Forskarna verkar inte riktigt kunna bestämma sig) berättar de röda skokartongerna, som så många Umeåstudenter kallar för hem, en historia. Det är en saga om en svunnen tid där kollektivet stod i centrum, där boven i dramat alltid var kapitalisten och medmänsklighet var en självklarhet.

Ålidhem byggdes mellan åren 1966 och 1973. Progg-eran. Runt om i Sverige hyllades nya ideal. Dela lika, solidaritet, gemenskap. Ledord som fick Umeå kommun att säga “Sjävklart vill alla studenter bo i korridor!” Sagt och gjort, Umeås studenter belönades med ett labyrintsystem av asfalt och tegelkolosser. Korridorer bestående av 8 rum och ett gemensamt kök. Alla samma färg, alla exakt likadana invändigt som utvändigt. Allt för att hylla och föra vidare budskapet på allas läppar. “Tillsammans klarar vi allt”

Det var då. Tiderna ändras och människorna med den. Proggen är död.
Individualism och kapitalism är inte något fult längre. Pengar är sexigt. Du är vad du köper. Utan en ferrari i garaget och en iPhone i örat är du ingenting. Helst ska du också ha en liten 3:a i Stockholms innerstad med panoramafönster och en 50″ LCD-tv som täcker halva vardagsrumsväggen. I en värld där mer och mer handlar om statussymboler är det svårt att tänka sig att generationen före oss stoltserade med att säga “Jag har ett studentrum på 19 kvadrat och delad toalett”.

Det är en vacker idé. För vem är egentligen lyckligast? En utbränd yuppie som sitter ensam i sin 3:a eller idéhistoriestudenten som häller upp sitt tredje glas vino tinto omgiven av sina bästa vänner.

Sett utifrån den skäggige proggarens perspektiv lyser Ålidhems röda tegel inbjudande. Labyrinten framstår plötsligt som helst logisk. På andra sidan asfaltsdjungeln knäpper någon på en akustisk gitarr, stearinljusen dansar på fönsterbrädorna till vartenda rum. Det spelar ingen roll vem du är, kliv in, alla är välkomna, är stolarna slut sitter vi på golvet.

/E.M

Cykelsemester i fjällen!

Ni trodde säkert inte att jag skulle hamna här! Det gjorde inte jag heller! Men det var faktiskt min idé (tror jag). Har man köpt helt ny cykel så har man! Då är det bara att låta den visa vad den går för!

Efter lite uppladdning i Vilhelmina gav jag och Emmelie oss av upp i den svenska fjällvärlden fredag morgon vid en säkert ganska okristlig tid. Nästan tio mil senare har jag ondare i bakdelen än någonsin tidigare och är relativt mör i hela kroppen. Vi har passerat rätt mycket fint på vägen uppåt längs Malgomajsjön och Kultsjön. Trappstegsforsen till exempel. Den var jättefin. Vad som var ännu finare var att någon godhjärtad person hade byggt en grill/kiosk bredvid forsen! Vi lunchade vid den lilla macken i Stalon och cyklade förbi det mysiga samhället Saxnäs senare på eftermiddagen. Ett antal kilometer därifrån vid Kultsjöns strand slog vi upp tältet och tillredde en delikat måltid bestående av fullkornsris, rökt renkorv, jordnötter och kokt ägg. Hela Holland vad vi åt! Tältet såg ut att fundera på att ta en tur ut i sjön under antten men i övrigt gick allt riktigt bra.

I dag har vi varit uppe vid fjällsjön Ransarn och cyklat betydligt kortare (6,2 mil) men många många fler höjdmeter. Roligare cykling och finare vyer än igår. Vi har tagit en del bilder men i vanlig ordning har jag ingen sladd med mig… Nu befinner vi oss på Klimpfjälls Högfjällshotell för lite äkta semester 😉 Imorbon bär det av upp över Stekenjokk till Blåsjön och dagen efter det troligen mot Gäddede. Sedan får vi se.

Håll er nyktra gott folk!

Lifelife!
/Jens

Skogens rikedomar

Idag var det dags, årets blåbärsplockning, studentstilen. Det innebär som så många andra saker att man går till Nydalasjön. Denna ständigt åtekommande sjö, trots att den egentligen inte är så mycket att ha är den en räddare i nöden så ofta. Denna gång hjälpte den till att ordna ett skogsområde där det kunde finnas några av skogens hattefnattar. Efter att plockat enstaka bär under några timmar så hittade vi tillslut ett ställe där det var värt att böja på ryggen. Dock så verkar bäråret vara dåligt i år så när jag hade fått ihop ungefär 2,5 liter så var man ändå lite nöjd. Något att arbeta med, för det fanns en orsak till att ge sig ut i skogen…

Väl hemma så blev det till att plocka fram kokboken( aka internet) och de glasflaskor mina vindrickande vänner har försett mig med. Efter ett jäkla söl och en hel del svordomar så låg de där till slut, 2,5 liter blåbär i 3 flaskor. 3 flaskor som senare ska bli godsmakande blåbärsvin. 🙂

Så säg mig nu, har nån smakat blåbärsvin, har jobbet varit hel i onödan eller kan man njuta sen? För det är att njuta jag hoppas på.

blabar

Blåbär
Vatten
1 sockerbit
½ – 1 msk russin

En flaska, 75 cl, fylls med färska blåbär
Häll på vatten så flaskan fylls och tillsist en sockerbit
Låt flaskan stå och jäsa i soligt fönster tills alla bär sjunkit till botten
Häll i russin
Lagras någon månad

LifeLife/ Sjöis

Brazil!

Yay! Finally we are here, Santa Teresa in Rio de Janeiro. After a long trip and a lost passport (I will tell you more about the actual trip later) we arrived here at Saturday night. The weather is nice, about 26 centigrades and a clear sky… a bit better than in Sweden i suppose 😉

The days pass by really fast, there is stuff to do all the time and the people are open and nice. Last night the Brazilian group had their Intercultural Evening, meaning they showed off some really cool Brazilian dancing, handed out Capirinhas and taught us about their way of life.

Today we went to one of the Farvelhas, which was really interesting too see from the inside, we also went to Spectaculo, a school for kids who wants to learn about acting, photography, filming and graphic design amongst other things. Unfortunately i cant show you any pictures yet, but I hope to be able to upload some later on.

Until next time, live the LifeLife / Nicklas