Friends

friends2

how to explain it… its just a person that thinks like you, and you like to hang out with!
 
Pili and Me meet when we were 4 years old in the kindergarden, and since then we never argue in any big things.

Just one year ago we had this conversation
 “I’m going to move in with Johan, IN SWEDEN”
“Sweden? are you crazy? I think is great and I promise i will visit you”.
 
That’s friendship for me, support each other not matter what and keep promises! Now my best friends is here with me… in Umeå! yes, all the way from Argentina! after 30 hours, 3 flights she is finally here to spend 10 days! Do we have a very similar life still? a similar way to think? No we don’t! but we both know that we have someone else in this big world that we can always count on.

…och det här är bara början.

Klockan är strax efter 16 och jag vandrar sakta hemåt från ännu en salskrivning på östra paviljongen. I fickan gräver jag efter min Dry-lane-strumpa som den senaste månaden fått figurera ipod-fodral. Det är en konst att flippa den rätt utan att titta. Jag trycker på play och som alltid strömmar Rage against the machine med killing in the name igenom mitt huvud. Det bästa jag vet är hur den bygger upp en känsla som Zack de la rocha befriar med sitt ”Uggh!” 2.50 in i sången. Ni som hört sången vet vad jag pratar om. Nu tar tenta-promenaden inte fullt 2 minuter så känslan levereras alltid i efterhand men med detta ville jag egentligen bara ge er en förklaring till varför jag, just där och då, efter en relativt lätt tenta, var både kär och odödlig.

En nostalgitripp till alla föräldrar som levde livetsliv på 70-talet

En odödlig låt av ett odödligt band. Kan man annat än att känna sig odödlig när man hör den!?

David Rydenfalk, jag kommer aldrig att glömma de där gångerna man har levt livetsliv tillsammans med dig. Det är få personer som har fått mig att leva så innerligt och hur ska jag uttrycka mig, hmm.. Hårt, passar nog bra.

Minns den där gången när vi skulle GÅ från Umeå till Luleå på fest. En i den livsperioden helt naturlig tanke, i jakten på något mer…

Och hur vi skulle gå iförda cowboyhatt och pistolhölster – för vi skulle ju på cowboyfest. Stundens iver och baksmällan från natten innan tog oss dock aldrig längre än till statiolmacken i Sävar (2 mil från Umeå). Men inte tog vi bussen för det. Vi bytte tightsen mot jeans.. behöll hatten, pilotbrillorna och knallpulver pistolerna. Ställde oss på e4an och liftade. 25 och 27 år gamla. Fullt ös. Men fortfarande insiktsfullt, kanske mer insiktsfullt än att åka buss?

Även fast jag växt upp med föräldrar som låtit nationalteaterns budskap tränga sig in på subliminalnivå så var det först under tjugofemårsrevolten (finns det ens en sån?) som poletten trillade ner, de var då jag verkligen började lyssna på vad de sjöng. Kanske hade jag hört det innan, men inte alls på samma sätt.

Slutklämmen på det här inlägget får bli att det alltid går att få ut lite mer, av livet. Något som nämnda proggband förmedlar, men också något som lifelivers står för.

Så ge järnet, det är alltid värt det.

Bike ride

Today we had to go out early to  beat the warmth in the middle of the day. At eight a.m. we were at a bike shop to rent me a bike for the day. We crammed two bikes in the small Hyunday Getz, and went out to meet up with some of Nir’s friends. We got to Benshemen, a patch of forest that is very popular among bikeriders from Tel Aviv. The park is full of nice single tracks with varying technical difficulty.

We had a two hour ride and at the end I was pretty hot. Lucky for me it’s still spring, the summer is much worse.

On monday we’re heading for the desert, I’m looking forward to that!

dsc_0176_resize.jpg
dsc_0177_resize.jpg
dsc_0181_resize.jpg
dsc_0187_resize.jpg
dsc_0192_resize.jpg
dsc_0194_resize.jpg
dsc_0198_resize.jpg
dsc_0207_resize.jpg
dsc_0215_resize.jpg
dsc_0217_resize.jpg
dsc_0218_resize.jpg
dsc_0229_resize.jpg

/André