Nu förstår jag Earl och hans lista

Efter att haft samma kniv nu i nära 15 år så har jag, sen en tid tillbaka, insett att det är dags att skaffa en ny inför sommarens stundande resor. Eftersom en kniv är nått jag vill känna på innan jag köper den så gick jag ned på stan efter jobbet och började leta runt efter en passande schweizisk armékniv.  Tyvärr verkar knivar ska vara mer häftiga än praktiska i dagens läge, så jag övergav idén för stunden och traskade hem. Efter att inte gjort nånting resten av kvällen så var det dags att ställa väckarklockan. Det var nog lika bra att ställa den lite tidigare än vad jag i vanliga fall behövde, för jag skulle vara tvungen att jobba över dagen efter och lite extra frukost skulle ju inte skada för att orka med det. Sagt och gjort så fick John blund 30 min mindre den natten.

När det väl var dags att stiga upp så var det till en ovanligt grå sommardag, eller så var det mitt sinne som gjorde den till det. För Jez hade dagen innan frågat om jag ville med och fiska, men jag skulle jobba så det fick bli en annan dag. Jobba istället för att fiska… fy fan. Så mitt humör när jag började sleva i mig muesli den dagen var allt annat än bra. Jag hade i alla fall en ganska ny Utemagasinet framför mig, eftersom det fanns tid att drömma en stund till så började jag bläddra i den. Efter en stund var jag på sida 96, en sån där sida som jag brukar läsa först när tidningen har blivit degraderad till toalett-tidning. Där var en sån där skojig tävling där man kunde vinna prylar. Kunde ju vara nått, även om jag inte hade fått nått besked om att jag vunnit på tidigare tävlingar. Så när jag börjar lösa de löjligt lätt frågorna så ser jag vinnarna från den där tävlingen om en Victorinox Huntsman kniv står längst ned på sidan. En sån där kniv som jag verkligen behöver nu, de behöver den säkert inte men det gör jag. Så efter några onda tankar som inte passar sig här så ser jag i ögonvrån att mitt namn står där, mitt namn bland vinnarna. 

Jag vet inte om det var en vind eller karma som fick alla de där grå molnen att försvinna och gjorde det till den trevligaste tisdagen på länge. Så på så sätt förstår ni nog att jag vill tro att det var världen som belönade mig att jag gjorde ett jobb som jag inte kände för den dagen.

 

/Sjöis

Helgens Bok Tips!

Just i skrivande stund så har nog många ledigt från plugg eller semester från jobbet… Att läsa en bok när man är ledig kan ju hjälpa en att att slappna av. Jag tänkte därför tipsa om denna bok “Jag vill ju bara se bra ut naken”, skriven av sveriges mest vältränade idrottsman: Jonas Colting – Världsduktig i Triathlon.

bok1.jpg

Det var väldigt länge sedan jag läste den här boken, vilket innebär att ni inte får någon grym recension av mig idag. Jag kan ju skriva av lite från baksidan! : Den här boken är en guide till fitness och hälsa. Det är en bok för dig som aldrig tränat, eller för dig som redan tränae en del men vill bli ännu bättre. En bok för dig som vill gå ned i vikt eller för dig som vill gå upp. För dig som vill vli stark och för dig som vill ha bättre kondition. För dig som vill vara frisk och för dig som bara vill se bra ut naken:

Ett Arnold citat taget ur boken: “Did you ever have a dream about something you always wanted to do? Well I did and I made mine come true. I discovered that the secret was inside my head. It was the power of my mind over my body. Everyone has this power.”

LifeLife/Jonatan som har semester om 13 timmar!!!

Från lokalredaktionen

Sitter på Tidningen Ångermanlands lokalredaktion i Sollefteå. Det är söndag, jag jobbar kväll. Har precis varit och träffat Fantomens kusiner Tove och Sanne och gjort ett litet knäck om deras sommarcafé Strandhaket på Risön. 

Jobbade kväll i fredags också, sen for jag hem som ett blåljus till Umeå när jag slutat klockan 10, för att sedan återkomma hit på förmiddagen idag. Vad gör man inte för att få ihop Livetsliv?

Åkte i lördags roadtrip med Mysan och Leif, stannade till vid ett sommarcafé i Tavelsjö och gick på Antikvitetshandel i Rödåsel. Det var en sån där strålande dag som man inte behöver ta fram kameran för att minnas. Vi satt där på caféet och andades in sommarluften, såg korna beta i dalen och Tavelsjö glänsa himlaljus.

Det var en sån där dag med perfekt temperatur. Inte så varmt att man svettas, inte så kallt att man fryser. Leif fick ligga i gräset… han kan inte krypa ännu, men är rätt duktig på att hasa bakåt. Min familj är vacker i alla ljus, Leif  äter som Enberg och skrattar ikapp med sin mamma när han släpper väder.

Ja, så sitter man här och lyssnar på Euskefeurats Pessimistkonsulten och känner sig tillfreds med tillvaron. ”Så det är lika bra att sluta drömma, det går åt helvete i alla fall…”

Undrar om inte livet är bra-nog-jävla-bra ändå? Det här med att jobba – det som alla Lifelivers nog ser med en viss skeptisism på, om det inte handlar om att plantera skog inför nästa hejdlösahejdundrande äventyr – är inte helt fel.

Jag skrattar mycket och det är roligt nästan jämt, inget kan vara så varierande som reporteryrket.

graninge-bruk.jpg 

Idag har jag pratat med en man om Graninge bruk, förra veckan intervjuade jag en med HIV… alla bjuder på kaffe.

Raftest, AKA, Ravedave Rapunsel von Rydendryg

Helvete

Jag har försovit mig… tittar på klockan och den är 07:35. Vi skulle träffas för fem minuter sedan. Jag hinner tänka att ingen kommer i tid i Spanien och sedan är jag på väg.

Jag kommer fram till Bar de Biosfera 10 minuter senare, jag möts av en leende Xema som frågar om jag ska ha en café con leche. Ok svarar jag pustandes, café con leche smakar bäst i Spanien, faaan vad gott det är! Snart vaknar jag till liv och kl 08:00 är vi ca 25 pers som dricker kaffe innan vi ger oss av.

start.jpg

Under de första kilometrarna funderar jag lite på hur det här ska gå med mitt rostskrälle från 80-talet, en av gubbarna har en Yeti som säkert kostar 50000 kr! Men det går fint. vi cyklar de första kilometrarna på asfallt och grusvägar i riktning mot Faro Favarix.

favix.jpg

Snart svänger vi av mot Es Grau och cyklar längs några fina stigar vid havet. De är hårt packade och slingrar sig över kullar och orörda stränder, jag njuter av livet och av ögonblicket här och nu. Helt tagen av cykling när den är som bäst! 

vista.jpg

I en av de tekniskt svåra backarna bränner jag på lite extra och visar gubbarna var skåpet ska stå, de tittar på cykeln, gapar och sedan skrattar de… Snart blir det utför och jag har inte en chans att följa med i deras tempo.

cykeljaveln.jpg

Från Es Grau cyklar vi vidare mot Sa Mesquida…..

playa.jpg

Titta på http://www.tiagobtt.com/ för fler foton från turen, texten kan vara lite svår att förstå.. det är Menorci, en variant av Catalan. 

Nu letar jag efter en bättre begagnad MTB här på Menorca, vet du av någon kan du ju höra av dig!

/Johan

“Spontanitet”

Tentaperiod.

Jag själv och de flesta vänner har varit sjuka flera dagar.
Kroppen protesterar, muskler värker.
Ryggen skriker.
Snart pallar jag inte längre, jag måste röra på mig!

Stirrar på en skärm fler timmar per dag än vad socialstyrelsen skulle gillat, får ändå inget gjort.
Klockan tickar på, vinden blåser och temperaturen vägrar närma sig något som är ens i närheten av normailtet för denna årstid.

Klockan 20,03 ger vi upp.
Fuck it.
Packar bilen som i trans, brädor på taket, våtdräkter i bagaget.
20,30 är vi i vattnet.

Känslan när den första vågen sköljer över dig är obeskrivlig.
Det är frihet, lycka, tillfredställelse.. allt på samma gång.

08_03_20_surf_73.JPG

Solen är på väg ner bakom mörka moln, men vinden har lagt sig och det nordliga swell som pumpat in över Portugal får en liten liten chans att resa sig, bygga upp, och bära oss.

Drygt en och en halv timme senare är det så mörkt att vi tvingas gå upp.
Med leenden stora som tallrikar i ansiktet.
Med kroppar som inte längre skriker efter aktivitet.
Med lycka djupt, djupt inombords.

Det är tyst i bilen hem, musiken spelar på och vi glider åter in i Lisabons förföriska blandning av skönhet och förfall.

It was fucking good for a shit day…

www.firemonkey.blogg.se