Ja detta lilla “äventyr” slår nog inget annat på denna sida, men det var roligt och jag vill gärna dela med mig av det.
Idag sken solen starkare och varmare och från en blåare himmel än någon annan dag här i Sundsvall och jag bestämde mig för att under min dagliga promenad denna dag testa något nytt, nämligen en beryktad skogsväg upp på norra berget. Jag började min vandring med en stigning upp mot Ludvigsbergsvägen och sedan vidare in mot skogen. Till en början var det en väldigt trevlig gångväg och då jag lyckats ta med mig min kamera idag så bestämde jag mig för att testa den utomhus för första gången och fota lite. Till min stora förvåning dök en ekorre upp just precis när jag var i färd med att försöka få till nåt sjysst ljus på en bild av en mindre dunge eller vad man ska kalla det, hann med två bilder på honom innan han kilade iväg längre upp i grenverket.
Till vänster vid en av trädets rötter kan ni se den lilla ekorren kika fram.
Efter en kvarts promenad kom jag till ett vägskäl, den ena vägen ledde rakt fram mot ett villaområde och den andra rakt upp mot berget. Jag bestämde mig för ta vägen rakt upp mot berget, för hur jobbig kunde den vara egentligen? Efter några hundra meters stigning i stark lutning började vaderna och lungorna att samarbeta för att ta livet av mig, men jag gav mig fan på att ta mig upp. Plötsligt uppenbarade sig en trätrappa och jag tänkte att nu måste stigningen vara slut snart. Så fel jag hade. Efter nämnda trappa kom nästa vägskäl, med skyltar där det stod skrivet namn på platser jag aldrig hört förut, för att göra en lång historia kort så tog jag höger, det vill säga ännu mer uppåt. Väl uppe så svängde jag av den utmärkta gångvägen för att utforska en grillplats, och vad fann jag där? En stig in i skogen! Alla vet ju att stigar leder någonstans, så också denna trodde jag. Efter 10minuters vandring upp, ner, mellan träd, över träd, under träd, genom snö, och med mer eller mindre klippklättring försvann helt plötsligt min stig. Den ledde bara rakt in i skogen. Eftersom jag har någotsånär lokalsinne så kom jag på den briljanta idén att vandra uppåt rakt igenom skogen, för där måste ju den utstakade gångvägen vara.
Fick till en rätt nice bild på en sten också, måste bara lära mig kameran mer så man kan ta bättre bilder.
Efter några minuters kämpande hittade jag vad jag trodde var gångvägen och började traska, glad i hågen och med Rix FM i öronen tills jag passerat en mast och återigen befann mig… vid slutet av en stig mitt i skogen. Humöret började svänga åt det mindre lyckliga hållet och jag vände tillbaka. Efter en stund hittade jag min stig och två små figurer uppenbarade sig på mina axlar, den ena sa “Nicklas, gå samma väg tillbaka hem nu, det är ju den åt vänster.” Medan den andra sa “Nicklas, kom igen, ta den högra!” Behöver jag ens nämna att jag valde den högra, för att återigen hamna i ett vägskäl med skyltar åt 4 olika håll, återigen med namn på platser jag aldrig hört förut. I detta vägskäl vände jag hemåt och följde den stig som jag en gång börjat min vandring på och till slut kom jag hem helt oskadd.
Den som trodde att man inte kan gå vilse i skogen mitt i en stad, den trodde fel, för det går och jag är ett levande bevis på det hela! Ikväll ska jag plugga kartor över gångstigar och imorgon gör jag ett nytt försök att gå runt berget och komma hem, utan att behöva vända.
I övrigt är jag ledsen för att “Veckans film” utblivit ett tag nu, men detta är min sista vecka på praktiken i Sundsvall så jag kan snart återvända in i filmens underbara värld.
Lev väl! / Nicklas
