Do you remember?

That summer day when Jonas and Emil were out walking with the brazilian flag..

je.jpg

Or that other day when Jonis just couldn’t keep his clothes on…

bild-069.jpg

And yes, that day when David and Henrik really thought that they could walk from Umeå to Luleå..

promistilllulea1.jpg

Or that winter when Johan was working as a Bus driver in South America!

j.jpg

And of course that spring of 2007 when The Killers, Micke, Henrik and Emil, were fixing their hair in Amsterdam..

killers.jpg

And do you remember when André had the biggest mustache..

andre1.jpg

Or that summer of tree planting. I am sure that Per, Micke and Jonas remember this day..

redo1.jpg

Väder & Vind.

Jag kan inte låta bli att förundras över vintervädret här, eller ja, det kanske är lika konstigt i hela vårt avlånga land. Förra veckan när jag och min ständiga kumpan Jonathan skulle ta vår dagliga morgonpromenad till Vårdvetarhuset var det över tio minusgrader och vi höll på frysa sönder under de första fem minuterna. I lördagsnatt föll det nästan en decimeter fin nysnö och man tänkte “AH! Vinter… äntligen!” Men fick man behålla snön och glädjen? Svaret är nej, för under söndagen kom plusgraderna och regnet sakta krypande. I morse när jag gick ut för att möta Jonathan så höll jag på att halka och slå mig halvt fördärvad. Den fina snön var borta och kvar var ett illvilligt lager av snömodd och sörja ovanpå en spegelblank is. Jippi. Nu såg jag nyss på nyheterna att det ska fortsätta vara plusgrader hela veckan också, vinter (eller anti-vinter?) depressionen kramar åt sitt grepp och jag hoppas verkligen på minusgrader och lite snö till julmarknaden nästa helg.

Ska det fortsätta såhär så finns det snart bara två val, antingen flyttar man till Norska fjällen eller så flyttar man till ett land där snön aldrig faller så man slipper besvikelsen av att den försvinner så fort den väl färgat marken vit.

Med hopp om en vit jul / Nicklas.

Jag är förälskad!

Jag har i dagarna hittat ett “nytt” band (Tack så mycket bandit fm!). Inte sedan Stone Sour’s platta “Come What(ever) May” har jag fastnat så hårt för ett band på så kort tid. Namnet är Volbeat, dom kommer från Danmark och dom gör helt j*vla underbar musik! Jag kommer på mig själv hela tiden med att bara sitta och flina och digga som en galning. Det är rock, det är tung rock, men med en sångare som kan sjunga rent och bra utan att behöva skrika som som en dåre för att få fram sitt budskap. Vissa låtar är verkligen tungrock på hög nivå medan nästa låt kan vara… ja vad ska man säga att det är… tung “gladrock” kanske? Favoriten är spår nummer 5, “Sad Mans Tongue”, varför? Lyssna så kommer ni förhoppningsvis att förstå. Vad jag till slut försökt komma fram till är: Fixa “Volbeat – Rock The Rebel Metal The Devil”, lyssna… och NJUT!

I övrigt så har jag insett att man inte behöver jobba som en galärslav för att få till en bra C-uppsats. Efter 1½ vecka så har jag och min kompanjon lyckats leta fram fram böcker på biblioteken, utforskat UB’s djupa katakomber och finkammat cyberspaceträsket efter vetenskapliga artiklar och är nästan klara med vår bakgrund. Vår tidsplan håller och det ser ut som att jullovet kommer bli fritt från stresstankar om att hinna klart i tid.

Nicklas out!

Ett smakprov:

På skidor

Efter två och ett halvt år utan snö och skidåkning är jag tillbaka på skidor igen!

Det känns rolig, mycket roligare än jag minns det! Man liksom bara svävar fram på snön, nu låter det kanske som att jag är i fin form men så är inte fallet. Skulle absolut inte vilja köra några intervaller eller tävla. Det jag vill är att bara glida sväva fram en sådär 2 gånger i veckan för att sedan få dricka varm choklad och äta hårtbröd med ost när jag kommer hem!  Har nu kört några pass med vänner på de fina spåren runt Hallstaberget i Sollefteå och man kan nog prata om ny tändning. Skidåkning behöver inte vara hårt slit och kyla, det kan ju vara helt underbart en mörk november kväll.

Lifelife, glöm aldrig det!

Johan 

Veckans låt nr:46/07

The Killers – Under The Gun 

Den här låten har gått på repeat sedan lördagens releasparty. Den var först b-side på singeln Somebody Told Me och som bonus track på en U.S limited edition version av Hot Fuss . Nu är den dock tillbaka i en lite nyare tappning på nya albumet Sawdust som släpptes förra veckan. Inga stora ändingar har gjorts men man kan höra att efter 1:58 in i låter sjunger han i den äldre versonen “the same” 3 ggr och i den nya bara en gång. Klippet jag lagt upp är alltså från den äldre versionen.

Har förresten aldrig förstått mej på det där med bonus tracks och limited editions. varför kan man inte bara göra ett album, se till att det blir bra och sen släppa EN version? Istället gör man olika versioner av samma album för olika länder. En låt läggs till i en utgåva och i en annan tas nån bort. Är det här bara ett sätt att krama mer pengar ur inbitna fans som köper allt som släpps, och därmed ännu ett bevis på att skivbolagen faktiskt är onda?! Ett mycket mer acceptabelt alternativ är att göra som The Smashing Pumpkins gjorde efter deras dubbel album Mellon Collie And The Infinite Sadness. Dom samlade allt låtmaterial som sållats bort i produktionen och placerade dessa på fem egna skivor tillsammans med albumets singlar. Dessa stoppades sedan i en box som nån målade hypnos-ringar på och gav namnet The Aeroplane Flies High. Enkelt, smidigt och framför allt helt otroligt bra! 

“She’s an angel for sure!!” /Mike