Nu är vi återigen i Norge och en vecka har passerat. Veckan började med att jag lämnade kvar Jonte i Trondheim efter att ha vunnit en storslagen slantsingling om vem som skulle få ta chansen att åka på reselag “jobb på annan ort” under minst en veckas tid. Självklart lyste jag upp när faktumet stod klart att det var jag som var segraren i denna prestigefyllda tävling! Mina övriga tre arbetskamrater var Henrik från Skellefteå och JB och Espen härifrån Trondheim.
Espen och JB for dit redan i söndags medan jag och Henke for på måndagen efter att ha uträttat några bankärenden. Våran resa skulle bli 30 mil Norröver, men efter att ha missat avfarten mot Grong stod faktumet inne: Var är vi någonstans?!
Efter att ha insett att vi kört i alla fall 12 mil för långt så provade vi andra vägar, som visade sig vara äkta bergsvägar och när vi väl kommit fram till Teråkk så hade våra 30 mil blivit åtminstonde 60 mil. Tio timmar i bil med fem ägg som levebröd! Vi hittade till slut en färja, som tur var, så vi slapp åka runt hela landskapet en gång till. När JB och Espen fick höra det här höll dom på att dö av skratt… “Dumme Svensk”
På tisdagen var vi i fullgång med att börja bygga och deformera ställningar på en bro där vi jobbat hela veckan. Den här långsmala bron med härlig utsikt är under reperation för att betongen behövde en översikt.
Tyvärr måste vi även meddela att F.Orvar var här på en snabb visit i torsdags. Jag och Henke höll på att deformera en ställning och hängde i spir på varsin sida bron (spir är alltså ett långt stålrör på 3 m som är hela grunden i ställingar, man monterar fast rekkverk mm. på dom). Spiren som vi hängde i var ihoppsatta 2 och 2 på längden, alltså befann vi oss 6 m under bron. JB som var min lagkamrat höll på att dra upp ett spir som jag hade fäst med ett rep i längst ner. Då han sedan fått upp det och knutit fast spirets nedre ände i bron och sedan skulle lossa fästpunkten i bron, då slog han till, den ända och sanna onskan som vi känner till vars namn inte bör nämnas… F.Orvar lossade JB:s knut och spiret svingades iväg och prickade mig rätt på smalbenet. Kan bara tacka Razorblade (nämns i förra repotaget) att det inte prickade mig på knäet eller någon annanstans, då kunde det blivit ett tråkigare slut på det här äventyr.
Det slutade alltså med ett djupt mindre sår och uppsvällt smalben, men vad gör det när situationen slutade så bra som den gjorde ändå!
Nu sitter jag och Jonte här på Sandmoen Camping återigen och mår bara gott! Imorrn är det lördag och då ska vi hälsa på livslevaren Nils Rydenfalk och bara njuta av den kommande kvällen! 🙂
En sak är helt säker och det är att här i Norge finns en otroligt härlig och vacker natur och när vädret visar sin goda sida är det mesta helt underbart! Hoppas ni gillar och njuter av bilderna!
/Gradin och Jonte
