lifelivers.com

Älven längs med vägen ligger stilla och spegelblank. Solen skänker oss några sista strålar medan snöklädda fjälltoppar tornar upp i horisonten. Snö och sprudlande grönska, Sverige bjuder på sitt bästa sommarhumör.

Jag sitter i bilen tillsammans med Andreas, Tina och Kristin. Kompasskursen (jag återkommer till hjälpmedlet kompass) är Hemavan och vi är snart framme.
När vi kommer fram så har nästan alla lagen fått sina kartor och börjat planera en fjällrutt på precisa tjugofyra timmar, där det för laget maximala antalet kontroller ska ha stämplats.

Vi skulle vara med i en fjällorienteringstävling där det tvåmannalag som plockat flest poäng inom ett dygn segrade.
Det var jag och Jonas ”Sorkpesten” Danvind och vi tävlade för Iksu multisport – IK Skabbräven. Ingen av oss kunde briljera med några orienteringsmeriter och med endast ett orienteringspass bakom oss, fyra dagar innan tävlingen, så förstod vi att det skulle bli en hel del omvägar.

Vi hade i alla fall ställt in oss på att ta starten (något som är obligatoriskt om man är skabbräv). Vi hade dessutom våra rosa linnen, cowboy hatt och två vattenpistoler.

Jonas och jag har precis stämplat andra kontrollen. Stämningen på topp, foto: Hanna Wikberg

Till vår glädje upptäcker vi att man upprättat ett spurtpris. Det var en kyckling och en panda med snitslar på baken som agerade start-harar. En snitsel var värd en öl i baren. Vi fick varsin öl och mjölksyra på köpet. Nu var det bara 23h och 50 min kvar.

Till de första tre kontrollerna låg vi bra med i tävlingen och orienteringen kändes enkel. Solen lyste och sikten var mer än bra. Men pang så fastnar vi i ett renstängsel och sen i en myr. Vi kommer lös och sliter oss upp mot fjälltopparna. Nästa kontroll skulle vara i ett bäcksammanflöde. En kontroll som vi ägnade något som kändes som timmar, till att hitta. Vi fann den tillslut och började klättringen mot Norra Sytertoppen på 1760 m. Vi såg genast ett par lag på väg uppför branten. Vi taggade till och gick förbi. Klockan närmade sig midnatt och regnmoln prydde himlen. Det började blåsa och det blev dimmigt. Duggregnet övergick i horisontellt spöregn. Jonas glasögon var totalt igen-immade och vi stod där mitt på västerbottens högsta fjäll i dyblöta kläder med två vindbitna cowboyhattar utan att ha en aning om vilket håll vi skulle åt. Vi började både tänka på att de där billiga juniorsovsäckarna vi införskaffat för att spara på vikten – kanske var ett dumt köp.

Som tur var så hittar vi upp till toppen igen och där finner vi de lag vi passerat på vägen upp. Utan att egentligen prata om det så var vi alla överens. Vi hjälptes åt att hitta leden ner. Stunden handlade mer om överlevnad, än att plocka poäng och få en bra placering. Väl på leden kom modet tillbaka och vi dundrade vidare. Tävlingen fortsatte i regn och rusk och i tät dimma. Orienteringen blev svårare än väntat för alla. Ge aldrig upp och lita alltid på kompassen var några av slagorden. Det senare bygger dock på att man passar kartan och kompassen rätt. Något som kom att skapa mer än en ”Aaahaa!”- upplevesle. Kontrollerna var ju placerade ungefär som, jag citerar Jonas ” – Alltså, tänk dig, att man tagit en näve smågrus och slängt ut på fjället, gärna så att det landat på topparna och sen gjort kontroller av det”. Det var Danvinds ord när jag ringde honom från bilen på vägen till Hemavan, kvällen innan. Han var redan framme och hade fått kartan. Jag var försatt i ett bekymmerslöst sommartrans någonstans i Sveriges vackra inland. Vi kom tillslut sjua av 26 lag och var ändå nöjda. Bättre gick det för några av Iksu-lagen som placerade sig på pallen och strax nedanför.

Från vänster: Andreas och Kristin vann mix klassen och tog en kontroll mer än oss. Trots knä- och magproblem lyckades Simon och Peter knipa andra platsen före Jonas och Mats, också de från Iksu. Marie och caroline var första damlag. Foto: Mattias Nyström

Tänk om man fått stilpoäng för snyggast klädsel.. Foto: Mattias Nyström

Här är en av två skåningar som hade cyklat hela vägen till Hemavan för att vara med i tävlingen! De hade helt och hållet koll på vad livet handlade om. Att vara här och nu. Levande och på väg!

Kolla gärna www.icebug24.com och Iksus hemsida för mer bilder och resultat.

/Haank

Redan när det är slut så längtar man tills nästa gång. Nej, nu trodde du fel, det är inte skogsplanteringen jag pratar om. Det här är St Olovsloppet med löparklubben IK Skabbräven. En lagstafett där det lag som springer snabbast mellan Trondheim och Östersund vinner.

På bilden ser ni Jörgen “Ryssen” Tjärnström, som till sin stora förvåning och lycka upptäcker att han blivit något av en reklamprofil!

Vi skabbrävar har kommit till den stora insikten om att det egentligen inte handlar om att skära mållinjen först, utan att på vägen ha så roligt som bara möjligt. Så därför tävlar vi i det istället!

I år hade vi väldigt hård konkurrens av Göteborgslaget Synsam. Men på grund av att de var tidsmässigt före oss i målet i Östersund och därför ådrog sig en massa minus poäng, så vann vi den egentliga tävlingen – i att ha kul! Även om de stundtals bar snäppet mer media-vänliga utstyrslar.

Smakprov på hur man klär sig, om man kommer från Göteborg.

I spetsen av skabbrävsflocken har vi som lagledare och banbrytare Jonas “Sorkpesten” Danvind. Det är han som under flera år sett till att vi skabbrävar inte dött i skabb utan istället fått återförenats och klia oss med våra jämlikar. I år var laget extra stort och trycket på att få vara med att springa likaså.

På bilden ovan ser ni hur Sorkpesten först släcker törsten i en norsk å och hur han sedan hugger tag i Inge “Skottskadan” Brömster.

Här ser ni självaste chefredaktören för vår egen tidning “Ylet“. Det är Bo “Räm-bo” Nilsson.

Så därför (på grund av att fler vill vara med) har angenäma spekulationer kommit igång, om att nästa år få ställa upp med två fullblodade skabbrävslag!
Önsketankarna tar oss kanske inte helt oväntat till att det ska vara ett lag med löptikar. Så, kvinnliga läsare. Är det bara vi män (och de modiga kvinnorna ni ser på bilderna nedan) som klär i rosa linnen, rävsvans och alldeles för korta shorts? Eller törs ni också vara med?

Jag, Henrik “Räövskägget” Enberg och Jonatan “Kliet” Karlsson har varit med skabbräven på äventyr ett par gånger nu och det är verkligen lika kul som det ser ut!

Nästa år ska vi synas mer och springa lite fortare!

Lev och må, Skabbrävar!

/Haank