Det borjade en lordag i ett sommrigt Uppsala. I storebror Karlssons lagenhet for att vara exakt. Med 20 skona minuter forsov vi oss. Trodde vi. Ganska snart stod det klart att en viss Orvar hade mixat med tiden och stallt fram klockan ytterligare en timma vilket resulterade i en forsening med hela 1h 20min. Vem var det egenteligen som kom pa lagen om alltings javlighet? Var det Murphy eller var det F. Orvar?
Hur som haver, vi jobbar juh alla bast under press tankte vi och lade 90 minuter senare upp vara 18 kilos ryggsackar pa Arlandas mystiska rullband. Mickes titan-arm gick aterigen genom sakerhetskontrollen medans jonas fick kasta sin gotteburk for att undvika ytterligare problem med airport security. Efter varsin 110kr flygplatsfrukost agnade vi runt en timme i flygplanet till att fylla i immigrations papper for att entra “the land of the free”. Vad svarar man egenteligen pa en san har fraga? :
C. Have you ever been or are you now involved in espionage or sabotage; or in terrorist activities; or genocide; or between 1933 and 1945 were involved, in any way, in presecutions associated with Nazi Germany or its allies?
Jag menar vad skulle handa om man svarade ja?? Man blir juh liksom sugen pa prova bara for att se vad dom gor med en.
Vidare foljde en extra muddring i sakerhetskontrollen innan vi fick lamna New yorks flygplats for Edmonton. Lita aldrig pa en man med mustasch galler tydligen i USA ocksa. Dom smekte oss pa alla extremiterna och drog bomullstussar i vara skor i jakt pa sprangamnen.
Hela tillstallningen var faktiskt ganska underhallande och vi satt pa varsinh stol och njot. Tydligen ar denna behandling rutin pa slumpmassigt utvalda resenarer. Hur vi blev utvalda rader det inga tvivel om. Har ni sett vara mustascher? Jonas tangorabatt skulle juh kunna nota hal pa vilket flygplansfonster som helst.
Visste ni forresten att plantera skog det gjorde straffangar i borjan av 60-talet har i Canada. nu fortiden valfardar manniskor fran hela varlden for att utfora detta adla yrke.
Med handen pa hjartat sa vill vi erkanna att efter 10 natter i vart mobila Ellos talt borjar arbetsmoralen sjunka. Antar att det ar en hunger efter toppbestigningar och frihet som hagrar, eller kanske ar det bara for att detta ar det absolut sjukaste vi gett oss in pa. Vi lever som djur i en riktigt lerig svinstia och nagra av vara arbetskamrater har inte duschat pa det senaste 10 dagarna, vilket en tredjedel av svenskarna pa campen stolt tagit efter. Gissa i kommentaren pa vem ni tror att det ar. Bildbevis kommer i nasta blogg. Hur lange vi tanker fortsatta ar inte helt klart. Skogplantering i Kanada ar som en resa 20 ar tillbaka i tiden jamfort med vad resten av Team Sweden haller pa med nere i Mora. Vi konstaterar klart att vissa saker gor man inte for pengar. speciellt inte om det handlar om lite pengar, sa nar handuken kastas tar vi kompassriktning mot klippiga bergen och grov cykelporr!.
Glad midsommar pa er!
/ Herr och Fru Mustasch (gissa vem som ar vem i kommentaren dar ocksa)
