När man skvätter vatten i ansiktet för att inte somna i kajaken. När knäet har smärtat i femton timmar och lite till. När man är spyfärdig och ser hus som egentligen inte finns. ja, då är det tur att det är inte så långt kvar till mål. Det var en tävling i galenskap – helt klart. Något som jag kommit till insikt med under de här dagarna är att multisport inte bara handlar om att ta i. För att komma riktigt långt måste man hålla huvudet kallt och göra smarta val. Men därtill måste man också våga ta chanser och låta slumpen göra sitt. Andreas har organiserat med fingertoppskänsla. Peter och Simon har navigerat som proffs och jag har mest bara tagit i. Det var rent-ut-sagt skit kul.
Ett stort tack till supporten, Peter och Hans, som ivrigt hjälpt oss under tävlingen. Och ännu ett stort tack till Mikaela med familj som ordnade med super bra boende. Det var perfekt.
Och tack mamma, Moa och Albin som kom långväga för att heja på oss!
Nu är jag i Mora tillsammans med världens bästa killar, Jonas och Jonatan. Vi har kul nästan jämt. Särskilt när vi planterar skog!
Avslutningsvis så vill jag framföra ett jätte stort grattis till min underbart bra mamma som igår fyllde femtio år!
Som Kristian Kjellvander en gång sa: Be your father, and remember that your faith is own by you.
Här kommer förresten några sköna blogg/plantbilder….enjoy!
/Hankest